”För mig finns inget hemma”

André har rest 15 000 mil mellan mamma och pappa – nu kommer filmen om pendlarbarnen

1 av 3 | Foto: Linda Wikström
André Laestadius Ålder: 19. Familj: Mamma Merja och lillebror Kristofer, 13, i Malmö. Pappa Sverker, hans sambo Anna och lillasyster Freja, 7, i Stockholm. Pendlar mellan: Malmö-Stockholm. Sammanlagd sträcka mamma-pappa tur & retur: 15 000 mil.
RELATIONER

7 000 svenska barn har mer än 50 mil mellan

mamma och pappa. I Ella Lemhagens nya film, Tur & retur, gör två av dem uppror mot föräldrapendlingen.

– Det är ändå bättre att de två är sams på håll än tillsammans och bråkar, säger André Laestadius, pendlarbarn sedan han var fem år.

André har spridda minnen från de första årens resor. Som att han fick besöka piloterna och titta på instrumenten i cockpit. Och att han sparade på biljettpåsarna som han fick att ha runt halsen på varje resa.

Sedan han blev större har han alltid sett resorna som något naturligt. Förutom loven brukade André ta ledigt från skolan någon vecka ungefär varannan månad för att åka till pappa i Stockholm.

Hur påverkade det skolarbetet att vara ledig så mycket?

– För mig var det positivt. Jag fick skärpa mig och vara mer effektiv när jag var i skolan.

Var är hemma för dig?

– Det finns inget hemma. Jag använder inte det ordet. Och jag har heller aldrig kallat mina föräldrar mamma och pappa. Jag säger Merja och Sverker och Stockholm och Malmö.

– Städerna har stått för olika saker. I Malmö har jag haft skolan, kompisarna och vardagslivet. I Stockholm har det alltid varit lite mer semester.

Hur kändes det att pendla mellan två hem?

– När jag var liten, 6-9 år, var det tungt att komma tillbaka till Malmö. Jag grät när jag skulle gå och lägga mig de dagarna. Det var så lång tid tills jag skulle träffa pappa igen. Allt kul var slut.

Kanske, säger André, blev det en orättvis fördelning av föräldrarollerna.

– Jag var ju alltid med mamma, så henne tog jag nog lite för given.

Dessutom gällde lite olika regler.

– I Stockholm fick jag alltid vara uppe sent eftersom jag var ledig från skolan nästa dag. Och det kunde jag nog använda som argument när jag i Malmö sedan skulle lägg mig vid åtta-nio för att orka med skolan.

Om du ser tillbaka, vad tycker du om din uppväxt då?

– Jag har alltid haft en väldigt bra relation med båda mina föräldrar och jag tror faktiskt aldrig att jag har känt att jag skulle velat ha det som någon annan.

– Det viktigaste för barnets skull är att föräldrarna är vänner. Och det är mycket mer att föredra att de lever på skilda håll och är sams än tillsammans och bråkar.

En materialistisk fördel för André med att ha föräldrarna på två håll är att han alltid får dubbelt upp av roligheter. Som jul. Födelsedagar. Och semestrar.

– Och eftersom jag var med Sverker överallt när jag var mindre har jag väldigt lätt att umgås med vuxna. Jag är van att bli lyssnad på som en jämbördig.

Hur var det att åka från kompisarna till Stockholm när du blev äldre?

– Jag har aldrig känt att jag måste åka för att annars blir Sverker ledsen. Jag har alltid tyckt att det är roligt.

Hur har ni löst julfirarfrågan?

– Där har det varit någon slags räkning för rättvisan. Varannan jul, nyår, midsommar. Men jag upplevde alltid att det gick att ändra om jag hade velat.

En fjärdedel av alla 17-åringar har upplevt en separation

Anna Larsson