”Jag har ruttnat, lämna min amning i fred”

Terri Eriksson om amningsterrorn

RELATIONER

Standardsvaret under graviditet och föräldraledighet är alltid ”det är så normalt” eller ”det är individuellt”. Vill du bara äta geléhallon? Det är normalt! Är ditt barn över ett år och fortfarande inte har någon tand? Lugn i stormen. Det är individuellt! Men vissa saker kommer aldrig att vara normala eller individuella. Amning, till exempel, styrs av en snäv norm. Förkortat ser normen ut såhär: Under det första halvåret ska mammorna sitta inne och ägna sig helt åt amning. Sedan kommer tillvänjningen av mat och vid åtta, nio månaders ålder ska barnet ha slutat ammas. Alla som faller utanför normen är misslyckade och misstänkliggjorda.

Kompisen M fick skit för att hon ammade offentligt. När hon gav sonen mat på en restaurang kom en fyrtitalist-tant och fräste att det var extremt otrevligt att få en tutte till maten. Med tanken på att M hade på sig amningströja måste tanten ha kollat riktigt noga för att få syn på tutten överhuvudtaget. En annan gång satt M och matade i en park. Brudarna som solade topless fick inga tillsägelser. Däremot den ammande mamman, eftersom hon ”borde gå hem och göra sånt”. Det låter som hon onanerade – inte ammade - offentligt. Hoppsan, förlåt! Tydligen ska ammande kvinnor stanna hemma. Javisstja, är vi fem meter från spisen så är vi på rymmen.

När kompisens son var tre månader ville han plötsligt inte amma mer. Det blev flaska istället. Då kom istället amningsfetischisterna fram ut sina hålor. Barnläkaren tittade på M som om hon avslöjade barnmisshandel när hon berättade om flaskmatning och modersmjölksersättning. Hon måste ständigt förklara för den indignerade massan varför babyn inte ammas och blir förlåten först när hon intygar att hon verkligen med alla medel försökte få sonen att föredra bröst framför flaska.

Börjar det inte gå lite långt med amningskraven? Barn mår kanske bättre av att få mjölk från bröstet. Men de far inte illa av att flaskmatas. Folk världen över och människor i din närhet har vuxit upp på modermjölksersättning utan att bli socialt inkompetenta missfoster.

De som inte ammar för kort tid kan amma för länge. Väninnan Hermanita var på BVC med sin tiomånaders son och fick skäll för att hon fortfarande ammade. ”Tio månader är för länge!” röt läkaren.

Själv är jag som kvällsammande morsa till ett 15 månader gammalt barn helt ute i kylan. På samma sätt som M ständigt måste be om ursäkt för att hon inte ammar, måste jag ursäktande förklara varför jag fortfarande gör det.

Men jag har ruttnat. Jag tänker inte förklara mig mer. Inte förrän folk förklarar varför de bryr sig så mycket. Lämna min amning ifred, tack!