”Hur ska jag hantera min dotters utbrott när hon inte får som hon vill?”

Psykologen Bengt Grandelius chattar med läsarna om hur man ska sätta gränser för sina barn

RELATIONER

myran säger: Kan det vara dåligt för barnen i längden, att vara "curlingförälder"?

   Bengt Grandelius säger: Ja, det är just det. Barn har lätt att göra sig ansvariga för vad de gör mot sina föräldrar. På så sätt kan de känna skuld. De får en felaktig föreställning om sig själva att de alltid lyckas genomdriva sin vilja, och det kan leda till att det blir svårt att hantera när de stöter på motstånd.

putte säger: Hej! Mina döttrar (5 och 8 år) har vant sig vid att alltid få sin vilja igenom. Hur ska man göra för att bryta trenden?

   Bengt Grandelius säger: Det är en vanlig fråga. Det är en lång väg att backa. Du måste bestämma dig för någonting som inte är förhandlingsbart, stå för det och backa inte! Ta inte allt på en gång, välj det viktigaste, och visa verkligen att du sätter en gräns. Sedan kan du efter hand utöka.

Majja säger: Jag har två döttrar som jag har regler för och är väldigt konsekvent. Min sambo som har sin dotter varannan vecka lider ständigt av dåligt samvete och är alldeles för mesig med sin dotter. Detta påverkar hela familjeförhållandet, tyvärr. Vad ska jag göra för att få honom att förstå att hans dotter behöver en stabil grund att stå på?

   Bengt Grandelius säger: Dels måste du tala om vad det betyder på lång sikt (se ovan och artikeln). Barnet känner skuld och kan få en förvrängd självuppfattning. Det är en väldig stark realitet, detta problem. Du måste också få honom att hitta punkten där han själv lider, och inser att han måste backa. Få din sambo att hitta känslan att han är utnyttjad, och utgå från den.

myran säger: Varför har det här ämnet blivit aktuellt just nu?

   Bengt Grandelius säger: Det här är ett nytt problem, sedan ca 30 år tillbaka. Den demokratiska barnuppfostran vi började med på 70-talet och en ökad medvetenhet om barns rättigheter gör oss tveksamma om hur mkt vi kan lägga oss i barnets liv. Den "fria uppfostran" blev en frihet från uppfostran.

Tiger säger: Hur ska jag bäst hantera min 14-åriga dotters utbrott när hon inte får som hon vill? Jag är ensam och blir oftast lika arg som hon men försöker att inte visa det utan att jag försöker att prata med henne istället. Då kommer ju naturligt att alla andra får men inte hon. Det är svårt men jag ger mig sällan. Vad är bäst att göra?

   Bengt Grandelius säger: Stå fast vid det du måste stå fast vid. Försök diskutera utan att bli arg, men visa din ilska om hon kränker dig. Du får inte vara en mes. Din dotters humör får inte styra vad hon får igenom. Hennes ilska handlar om att hon inte har kontroll, då blir det ännu värre om hon märker att inte föräldern heller orkar med. Vänta dig inte att du från en 14-åring får bekräftelse på att du gör rätt, där och då.

säger: Jag menar att de gränser som ska sättas av mig som förälder (förutom helt uppenbart farliga saker för barnet) handlar om att klargöra vart mina gränser är. Tex, just nu vill jag läsa den här tidningen men så snart jag är klar kan jag leka med dig. Vad anser du om att sätta gränser för ett barn?

   Bengt Grandelius säger: Självklart har du rätt att kräva respekt för dig som person och dina intressen. Men det är viktigt att du håller ett löfte till barnet, om du lovat att göra något. Barn är jättetrötta på att höra "ska bara, ska bara".

P säger: Vi har en 7-årig som det känns som om vi inte når fram till. Hon trotsar oss fullständigt. Tar varje tillfälle att göra det hon vet att hon inte får när vi inte är i närheten. Ständigt på dåligt humör och väldigt tuff, dagtid. När kvällen kommer är hon "ångerfull". Nästa dag börjar som vanligt igen. Vad ska vi göra?

   Bengt Grandelius säger: Sätt er ner och prata med flickan, fråga hur hon själv vill medverka till att ni löser problemet. Det är ett gemensamt problem eftersom hon känner ånger. Låt henne vara med och påverka villkoren, hur ni ska göra för att slippa konflikterna. Det är viktigt att hon får bestämma något, men inte allt. Det är ni som ytterst har ansvaret för hur beslutet blir.

tuschla säger: Hur mycker frihet skall 17- åriga tonåringar ha att bestämma över sin egen situation

   Bengt Grandelius säger: Så mycket du som förälder anser att barnet visar att det klarar av. Men förhåll dig inte främmande till att du ibland måste sätta dig över barnets vilja. Försök leva dig in i hennes situation och lyssna mellan raderna. Ibland behöver de hjälp att ro båten i land av föräldern, dvs få hjälp att säga nej till en kompis. Missbruk av ett förtroende måste också få någon konsekvens, de är ju nästan vuxna.

   Bengt Grandelius säger: Tack för alla intressanta frågor. På tisdag kväll debatterar vi det här ämnet i "Hetluft" i TV4 kl 23.00. Många av frågorna ni har ställt tas också upp i min bok ”Att sätta gränser ". Ett annat tips är att se filmen "Hip hip hora", där finns fina exempel på möten mellan barn och föräldrar.