”Jag har inte barnens mammas förtroende”

Annicka, 29, styvmamma sedan fyra år

RELATIONER

Annicka var 25 år när hon träffade Peter som hade två barn. Tjejen som aldrig haft småsyskon eller suttit barnvakt blev plötsligt styvmamma.

— Det var jobbigare än jag trodde från början, säger hon.

– När vi träffades tänkte jag att det skulle lösa sig med tiden. Med facit på hand borde jag inte ha gett mig in i det här.

De nyförälskade fick aldrig tillräckligt med tid för sig själva. Annicka fick ofta finna sig i att deras relation hamnade i andra eller tredje hand.

– Ändå har jag haft tur. Jag och barnen har bra personkemi.

Felix bor numera hos Annicka och Peter på heltid och Klara är där varannan vecka.

– Att bli plastmamma har lett till att jag aldrig får några barn- lediga stunder. Vi är eniga om att jag inte ska vara någon slags mamma – jag är bara tolv år äldre än Felix. Men när jag är själv hemma med barnen så måste jag tyvärr bli förälder.

Annicka har funderat mycket på sin relation till barnen.

– Jag tycker om dem. De är vettiga och jag har sluppit höra att ”du är inte min morsa, så jag behöver inte lyssna på dig”. Men ibland kan jag tänka att det är bra att Felix är så pass gammal att han snart flyttar hemifrån, för då får jag och Peter mer egen tid.

Det måste finnas en balans

Annicka menar att balansgången är svårast. Man får inte klampa in för långt, då kan barnen tro att man försöker ta föräldrarnas plats. Samtidigt får man inte vara för distanserad, då kan man verka ointresserad. Hon retar sig på att det är helt okej för en

biologisk mamma att uttrycka leda vid barnen, medan det är provocerande när en plastmor säger så.

– En styvförälder har bara skyldigheter och inga rättigheter.

I familjen uppstår ofta svårlösta problem.

– I dagsläget har jag inte barnens mammas förtroende. Vi har bara träffats några gånger, när barnen har fyllt år eller på skol-avslutningar.

Viktigt med förtroende

Hon vänder sig emot att man bara talar om att de biologiska föräldrarna ska ha förtroende för bonusföräldrarna.

– Är det inte lika viktigt att jag har det för barnens mamma?

I familjen har de enats om att det viktigaste är att alla är ärliga och inte går och låtsas att de är en perfekt kärnfamilj.

– Jag valde Peter – inte två barn. Och de har inte valt mig heller. Då kan det bli för mycket ibland.