”Det är faktiskt JAG som bestämmer här”

Kaos i familjen? Här är upprorsguiden för föräldrar som blivit betjänter hemma

Har du också en liten prins eller prinsessa som styr i familjen?
Foto: Katrin Jakobsen
Har du också en liten prins eller prinsessa som styr i familjen?
RELATIONER

1. Den rykande köttgrytan står på bordet. ”Neeej”, utbrister Sara när hon sätter sig, ”fy vad äckligt. Jag vill ha fiskpinnar i stället.” Lite besviken blir du, men steker snabbt upp några fiskpinnar.

Gör i stället:

Låt det yngre barnet välja inom middagens ramar – alltså mellan köttgrytan och potatisen. Då har de ett val, i stället för att vi suckar och ondgör oss över dem. Ett äldre barn får äta det som bjuds. Om det blir hungrigt senare på kvällen för att det har ätit dåligt får det själv gå och göra mackor.

Kommentar:

Barn som är 3–5 år har upptäckt att de har en egen vilja. Den ska man inte hämma, men de kan ändå inte få allt som de vill.

2. Leo ligger på golvet och kommenderar. ”Hämta lego. Jag vill bygga ett slott.” Du hämtar genast legot till honom så att han kan vara kreativ.

Gör i stället:

Säg vänligt till honom att han får hämta det själv. Om han fortsätter att gnälla – markera att du inte är något tjänstehjon.

Om barnet däremot är fullt upptaget och vänligt ber om hjälp kan du självklart hämta legot.

Kommentar:

Det handlar om att lära sig en grundläggande respekt för andra människor, men om barnet ber vänligt måste man också kunna vara en förebild i att vara hjälpsam. Det är två väldigt skilda saker.

3. ”Jag kan inte somna,” hörs gång på gång från barnkammaren. Eftersom Cornelia ändå inte verkar trött får hon komma upp en stund och mysa i soffan.

Gör i stället:

Underlätta för barnet. Vill det att en lampa ska vara tänd – låt det ha det. Var samtidigt tydlig med att det är sovdags. Låt inte barnet komma upp, men låt det inte heller bli helt tyst utanför barnets rum. De allra flesta barn somnar lättare om de hör att mamma och pappa är därute.

Om det lite yngre barnet ligger och gallskriker är utgångspunkten inte bra. Gå in och sätt dig vid sängkanten. Klappa det lugnt i baken. Men förändra inte utgångsläget: nu är det dags att komma till ro och sova.

Kommentar:

Ha en resolut och beslutsam hållning om att det är sovdags. Om du själv blir orolig, osäker och ängslig märker barnet det, och tar in din oro.

4. ”Jag vill också spela.” Amanda sitter med sin kompis framför datorn. Dialogen blir hetsigare och hetsigare. Mia får aldrig prova att spela. Till slut tröttnar hon och går hem. Kvar sitter en ledsen Amanda som du försöker trösta med en chokladkaka som du ändå hade i handväskan.

Gör i stället:

Säg vänligt till Amanda att hon måste låta Mia spela också, annars tycker hon inte att det är roligt att leka. Säg det med en självklar ton – som om Amanda bara inte tänkt på att det är så. Fördöm inte.

Kommentar:

Eftersom barnet alltid kommer i första rummet hemma kan det ibland ha svårt att veta hur man gör med kompisar. Det blir osäkert – och beter sig egoistiskt och odrägligt. Det måste själv få uppleva känslan av att sitta bredvid och ha tråkigt för att förstå hur kompisen känner det.

Källa: psykolog Bengt Grandelius