”Det går inte att vara hundraprocentigt rättvis”

RELATIONER

Niclas Ferraresi, 40, är en tydlig gränssättare för sina tre söner.

Det måste han vara som ensamstående pappa.

- Grabbarna har frihet under ansvar. De vet var vi lägger ribban, det har vi kommit överens om. Då behöver vi inte förhandla så mycket, säger han.

Niclas Ferraresi är projektledare och bygger mässor och inredningar.

Sedan ett år tillbaka lever han ensam med sönerna Victor, 19, Marcus, 16, och Lucas, 9 år:

- Är det mässperioder kan jag komma hem nio på kvällarna, då måste jag ringa hem och be de äldsta grabbarna att fixa mat och hjälpa den yngste med läxläsningen.

Med Lucas, nioåringen, kan han ha mer segslitna ordväxlingar.

"Barn kan köra med en"

- Då kan jag ibland ruska tag i honom och säga "nu får du skärpa till dig", och sen får jag väldigt dåligt samvete. Men barn kan ju köra med en också"

Niclas har i många år jobbat som fotbollstränare för 13-16-åringar tre, fyra kvällar i veckan. I år har han slutat med det, tiden räcker inte till.

Slut med skjutsandet

Att vara "curlingförälder" - hämta, lämna och passa upp på barnen - är det inte heller tal om längre för Niclas.

- Men, säger han och skrattar, grabbarna har ju ben. Det är därför de kan spela fotboll.

- Förr körde jag och grannen barnen 500 meter till fotbollsplanen för träning, där stod tio bilar för 15 barn. Vi har tröttnat på det och slutat.

Har pojkarna uppfostrats olika?

- Ja, Lucas är uppväxt i en bilbarnstol och på hockeyplan, han har fått åka med överallt när bröderna skulle träna.

"Grabbarna är trygga"

Men Lucas själv har inte blivit lika mycket skjutsad som de äldre grabbarna. På grund av separationen har han också fått ta ett större ansvar tidigare än bröderna.

- Man måste acceptera att det inte går att vara hundraprocentigt rättvis, säger Niclas Ferraresi.

- Grabbarna är trygga, mycket tack vare att deras mamma arbetade som dagmamma hemma i många år och fanns där när de växte upp.

Ulla-Lene Österholm