”De slåss, sparkar, skriker och säger fula ord”

Läsarna berättar om sina bråkiga barn

RELATIONER

”Vad gör man när ungen skriker: Håll käften din jävla kärring - mitt i köpcentrat?”

Efter förra veckans artikel om tv-programmet ”Nannyjouren” har många läsare hört av sig.

Deras mejl är rop på hjälp med ett eller flera trotsiga, bråkiga barn.

”Jag vill inte!” Många läsare har hört av sig och berättar om sina skrikiga, trotsiga barn.
Foto: Andreas Lundberg
”Jag vill inte!” Många läsare har hört av sig och berättar om sina skrikiga, trotsiga barn.

I går kväll sändes det andra avsnittet av TV3:s ”Nannyjouren” – och klockan 13 i dag chattar tv-nannyn Cathrine Nordwall om barnuppfostran och gränssättning på aftonbladet.se.

Här följer utdrag ur några av de mejl som strömmat in till aftonbladet.se under den gångna veckan. Vi har valt att publicera inläggen anonymt.

”Vi har en son på snart 4 år som kan få såna fruktansvärda vredesutbrott. Han kan få det för vad som helst. Det går inte att prata med honom och han skriker tills han spyr och bara fortsätter skrika i ca 30-40 minuter. Han har så mycket vrede inom sig så det är inte klokt”, skriver Janet.

”Det tar på krafterna”

”Morsan” berättar om sin son: ”Vi har burit ut honom från dagis ett antal gånger utan kläder, halvvägs till parkeringen skriker han att han fryser, och då har han fått kläderna, men det fortsätter ändå? suck? det tar verkligen på krafterna att alltid behöva bråka, det är det sista jag vill.”.

”Jag har en dotter på snart fyra år. Jag har problem att få henne att lyssna på mig, hon bara skriker och protesterar. Särskilt svårt är det att klä på henne kläder - hon ska bestämma vilka kläder hon skall ha. Jag har inte skämt bort henne med det så jag vet inte varför hon är så”, skriver Lotta.

”Orkar inte tjata mer”

”Jag är 30 år och 4-barnsmamma. Mina två yngsta killar, 5-6 år är superbråkiga. Dom slåss jämt, sparkas, skriker och säger fula ord. Det spelar ingen roll vad jag gör, dom bråkar i alla fall. Jag har tagit bort leksaker, och gjort massa annnat, men inget verkar funka. Vad ska jag göra, jag orkar inte tjata mer,”skriver ”Desperat ensamstående mamma”.

Terese berättar om en jobbig situation med sin 8-årige son: ”Vad ska man göra när ungen skriker: Håll käften din jävla kärring - mitt i köpcentrat? Ska man rycka på axlarna, eller vrida om öronen fyra varv, som man EGENTLIGEN har lust med? Detta exempel är taget ur vår vardag, och det vi valde att göra fungerade. Vi bara tittade på honom och gick. Han följde efter genom hela centrumet skrikande: Vänta då din jävla kärring! När vi kom fram till bilen och jag spände jag fast honom förklarade jag att mamma inte gillade att bli kallad kärring, och framför allt inte mitt i centrum. Då blev han tyst. När vi närmade oss vår gata sa han: Förlåt.....jag förstår varför ni blev arga. Min man höll på att köra i diket av chocken, hehe, det var nämligen första gången han bad om ursäkt självmant”.

Flera läsare har också hört av sig med synpunkter om barnuppfostran.

”Ge något av dig själv”

”Barns bråk är tecken på de vill ha utrymme och livsluft. Att avstå en del av vuxenlivet till förmån för barnen mår alla bra av. Ersätt det ställföreträdande livet framför tv:n med att som vuxen, tillsammans med andra vuxna, ge något av dig själv”, tycker Ingvar.

”Jag hävdar att det var bättre förr när mammorna var hemma, så, att barnen får den trygghet de så väl behöver. Jag tror att barnen är "bråkigare" idag och det är ett rop på uppmärksamhet”, skriver Sara.

”Barn är bråkiga och gapiga för att vuxna inte tar sitt ansvar! Jag förordar absolut inte en "håll käften jag bestämmer pedagogik" men söker ett förhållningssätt där vuxna är naturliga auktoriteter utan att vara auktoritära”, skriver Patrik.

Mejla Aftonbladet

Mia Carron