Vi borde vara mer rädda om våra söner

Terri Eriksson: Tjejer fostras till att ta hand om sig själva - men det är sönerna som får stryk

RELATIONER

Med nerverna på helspänn och nyckelknippan i handen (bra att sticka i ögonen på en eventuell anfallare) pinnade jag som tonåring hem om kvällarna. Allt krävde noggranna riskanalyser:

Ska jag välja skogsvägen eller stora vägen hem? På skogsvägen finns det mindre folk = mindre potentiella våldtäktsmän. Å andra sidan minskar chansen att någon kan hjälpa mig om jag blir överfallen. Vid stora vägen ökar både risken för att träffa ett psyko och möjligheterna att få hjälp. Ska jag gå mitt i gatan eller längst in mot trottoaren? Går jag mitt i gatan kan ingen dra in mig i en trappuppgång eller i buskarna. Fast går jag på vägen kan någon dra in mig i en bil. Där kommer någon! En snubbe. Ska jag hålla mig nära honom? Han ser ju ofarlig ut. Men tänk om det är just han som är Den Farlige Mannen som jag försöker undvika?

Sådär höll vi på, jag och mina kompisar. Faktiskt så gott som alla tjejer jag kände. Hela tonåren var jag livrädd när jag var ute själv om kvällarna. Och under studenttiden i Uppsala föredrog jag att sova över hos kompisar framför att cykla hem själv från puben. Inte förrän nu, vid 31, kan jag uppriktigt säga att jag sällan eller aldrig har hjärtat i halsgropen när jag är ute själv efter mörkrets inbrott (Kanske har det ett samband med att jag tar taxi hem från krogen så ofta jag har råd?).

En ny undersökning visar att 77 procent av alla tjejer i 15- och 16-årsåldern är rädda för att gå hem själva på kvällen. Ungefär hälften av tjejerna är rädda ”ofta” eller ”ibland”.

Den stora tragiken är att de som är mest rädda är de minst utsatta. De 15-16-åriga killarna i samma undersökning travar orädda omkring i nattmörkret - mindre än var tionde kille är rädd ”ofta” eller ”ibland”. Ändå är det de som egentligen är i riskzonen.

Enligt brottförebyggande rådet, BRÅ, anmäldes 2152 våldtäkter och våldtäktsförsök förra året. Överfallsvåldtäkter (plötsligt angrepp från någon som är obekant för offret) brukar enligt BRÅ stå för ca 12 procent av alla anmälda våldtäkter. Det blir ungefär 250 fall under 2004. Samma år blev 16726 män över 15 misshandlade utomhus av okända personer. Vem ska vara livrädd på vägen hem? Killar eller tjejer? Din son eller dotter?

Tjejer fostras in absurdum att ta vara på sig själva och tänka på hur de klär sig, ta ansvar för hur de för sig, vara aktsamma på var de går, fundera över vilka tidpunkter de är ute. Men egentligen är det killarna vi borde vara rädda om. Föräldrar låter sina söner vara ute halva natten på stan och sover gott i förvissningen om att de har en biffig tonårskille som inte kan råka illa ut. Men det är just den biffige sonen som åker på stryk utanför korvmojjen. Allt medan den livrädda tonårsdottern helt i onödan gör överfallskalkyler under de 50 metrarna på väg hem från grannen. En sån underbar värld vi har skapat!