Tilde: De som slutar efter två vet inte vad de missar

1 av 2 | Foto: Maria Östlin
Tilde med Naemi.
RELATIONER

Tredje barnet, Naemi, är grädden på moset för Tilde de Paula.

– De som slutar efter två vet inte vad de går miste om. Det är som att äta världens brakmiddag och strunta i efterrätten!

Lilla nyfödda Naemi snusar med armarna utsträckta på mamma Tildes knä. Hon sover djupaste bäbissömnen, det rycker i pytte­näsan och hon gnyr lite. Att hon är kolikbarn är svårt att tro.

– Hon skrek från tio i går kväll till halv fem i morse, säger Tilde och skrattar.

Jo, faktiskt — kvinnan skrattar. Tycker det är mer gulligt än gräsligt. Tredje gången gillt har hon vett att ta ett steg tillbaka och njuta av alla faser av det nya lilla livet. När sönerna Elian och Zion, nu fem och fyra år, hade skrikperioder fick hon panik som alla andra och kunde gråta av utmattning.

– Nu känner jag ingen sådan desperation. I natt vankade jag lugnt omkring, fnissade åt eländet och tänkte: ”det är så typiskt småbarn!”. Och jag vet att det tar slut, i juni är det över.

När Naemi väl somnade, tog Tilde en tupplur på två timmar och gick sedan med killarna till dagis. Hon borde vara utmattad. Hon ser strålande ut.

– Jag är faktiskt inte ett dugg trött, säger hon. Tvärtom. Jag har väl aldrig haft så mycket energi som nu och har sällan haft så mycket på gång.

Hon hade tänkt ta sex månader mammaledigt, gå på långa promenader, äta bullar och fikaskvallra med väninnor. Efter två veckor började hjärnan ticka. Tilde älskar att vara hemmamamma. Och hon älskar att jobba.

– Jag bara är sådan. Så fort jag hade kommit över det första gulliga gurglandet fick jag den ena strålande idén efter den andra, säger hon.

Hon har skrivit programförslag, klurat på en radiogrej och skrivit boksynopsis. För en tid sedan gick hon en välgörenhetsvisning med Naemi på armen och fyraåringen Zion vid handen. I morgon ska hon föreläsa för unga företagare i Luleå.

– Jag är lyckligt lottad som kan anpassa jobbet efter mina barn. Hade jag jobbat på sjukhus eller i en affär, hade det ju inte gått. Dessutom är jobbet min hobby. Jag gör faktiskt inte så mycket mer än jobbar, är med mina barn och tränar.

Hon ser förälskat på sin dotter vars namn, Naemi, är hebreiskt och betyder ”den behagliga”. Och Tilde tycker verkligen att livet som trebarnsmamma är bra behagligt.

– Att nöja sig med två är som att missa gottebiten, säger hon.

När första barnet kommer är det sådan totalomställning. Hela livet förändras över en natt. Vid andra är man visserligen van vid blöjturbot, men det är ändå svårt att få livet att gå ihop. Två barn, två armar, famnen är full.

– Tredje barnet – då är alla bitar på plats, järnvägen är liksom färdiglagd, det är bara att slussa in det barnet, tuta och köra. Underbart! Jag minns knappt första året med Elian. Hormonerna sprutade, jag kämpade med stora livsfrågor som ”vem är jag som mamma?”, jag var livrädd att han skulle skadas och kollade hela tiden att han andades.

– Nu känner jag igen en hormonnyck, jag visste hur jag skulle hantera tredagars-bluesen, jag vet att de känslorna inte är riktiga.

Men hon tror inte att det blir fler barn, hon vill suga på Naemi-karamellen länge, länge.

– När folk frågar om det blir en fjärde, säger jag ”nej, nu blir det inga fler”. Jag måste hinna med mitt eget liv också. Det är så mycket jag vill göra, bestiga Sockertoppen i Rio, springa ett maraton, lära mig minst ett språk till, träffa en tibetan i Tibet??

– Fast samtidigt tror jag att barn väljer när de ska komma. Jag och Fredrik hade till exempel bara varit ihop i ett halvår när Naemi blev till. Hon var oplanerad, men oändligt välkommen! Så vem vet?

Fakta/Tilde

Tildes 6 tips

Läs mer

Erika Scott