”Nu är det kul att spela”

Eddie, 17, tröttnade på pressen i laget

Inte så allvarligt Eddie Nilsson, liggande i mitten, och hans kompisar spelar numera fotboll bara för att det är kul.
Foto: Conny Sillén
Inte så allvarligt Eddie Nilsson, liggande i mitten, och hans kompisar spelar numera fotboll bara för att det är kul.
RELATIONER

Alldeles för sena träningstider, och tränare som hade favoriter gjorde att Eddie Nilsson tröttnade.

– Jag kände mig mindre värd än de andra, säger Eddie, i dag 17.

Nu spelar han hellre med kompisar – bara för att det är kul.

Eddie Nilsson och hans två brorsor gör just precis det som forskare, idrottsaktiva och föräldrar påstår att ingen gör längre – nämligen spontanidrottar.

Flera gånger i veckan drar Eddie och hans kompisar ner till närmsta fotbollsplan och spelar – helt utan krav och med genuin spelglädje som främsta drivkraften.

– Det börjar bli vanligare. Vi brukar se andra kompisgäng också, ibland spelar vi match mot varandra, säger Eddie.

Trots att han älskar fotboll vill han inte börja träna i ett lag igen.

– Det är mycket roligare att spela så här. Man känner ingen press, utan spelar för att man vill.

Spelade sent

När Eddie var yngre spelade han både bandy och fotboll. Men det höll inte i längden. Bandyn, som han verkligen gillade, fick så dåliga träningstider att han helt enkelt inte orkade vara med längre.

– Vi spelade till tio på kvällarna och då var jag inte mer än tio år. Det var ju extremt kallt ute så sent på kvällen, sen skulle man duscha, åka hem och äta lite. Och när jag väl kom i säng hostade jag så mycket efter träningen i den kalla luften att jag inte kunde sova på hela natten, säger Eddie som har haft problem med känsliga luftrör.

När han slutade på bandyn tyckte han verkligen att det var tråkigt. Lagkamraterna var bra, liksom tränaren. Med fotbollen var det lite annorlunda.

– Tränarna hade sina favoriter i laget som fick spela mest på matcherna, leda träningar och fick mest beröm, berättar Eddie.

När han väl slutade med fotbollen var det en lättnad och något som han velat i ett par år.

– Jag kände mig mindre värd än de andra. Det var jobbigt.

Tidig utslagning

Mamma Carina Nilsson ogillar att utslagningen börjar redan när barnen var små, och att den genuina glädjen över att idrotta i stället övergår i prestation.

– En del barn är superstressade. Det är sorgligt att se. Jag tycker att det ska vara lek i alla fall upp till 15-årsåldern. En tioåring tycker inte att det är roligt att träna. De vill bara ha kul.

Sofia Wadensjö Karén (sofia.wadensjo@aftonbladet.se)