”Feministerna tycker att jag är en förlorare”

Aftonbladets Belinda Olsson träffar hemmamorsan Jannice, 31

1 av 3 | Foto: Anders Deros
Tid att mysa Minsta sonen Gabriel, 2, myser med mamma. Tid är ingen bristvara i hemmafrun Jannices liv.
RELATIONER

Jannice Jansson, 31, valde barnen före karriären.

Nu har hon varit hemmamamma med fyra barn i tio år.

– Om alla kvinnor som tog hand om tvätt, städning och barn gick i strejk skulle världen gå under, säger hon.

Hemmafrun provocerar. För kvinnor förväntas inte vilja gå tillbaka till hemmet när de kämpade så länge för att ta sig därifrån. Men den ”vanliga” hemmafrun är rätt osynlig i den offentliga debatten. I enstaka fall representeras hon av någon galning som gormar om att barn blir känslomässigt störda om de inte ammas i tjugo år. Annars så ska det vinnas billiga poäng i jämställdhetspolitiken och hon blir en karikatyr, som likt en Guantanamofånge, hasar runt i fotboja vid spisen, med ungarna på ryggen. Någon vi måste rädda.

06.40 Hemmet vaknar

Det är sömnigt men lugnt hemma hos familjen Jansson. Barnen, Hannah, Samuel och Greta, sitter vid köksbordet och mumsar på mackor. Minstingen Gabriel snusar fortfarande på övervåningen. Jannices man, Daniel, ska åka buss till jobbet idag. Han gör det tre dagar i veckan då Jannice behöver skjutsa barnen till olika aktiviteter eller uträtta egna ärenden. Idag är schemat: köra Greta till dagis, handla mat, hämta på dagis, köra till Gretas balett, till biblioteket, hämta på baletten, hem igen.

08.00 Maken Daniel går

Maken går samtidigt med Hannah, 9, och Samuel, 7, som ska hinna med skolbussen. Jannice sätter sig ner med sin frukostmacka medan Gabriel, 2, och Greta, 4, kollar på tecknat.

– Jag kan nog inte säga att det var ett väldigt medvetet beslut från början, jag drog ut på föräldraledigheten två år med Hannah och sen kom ju Samuel. Men nu ser jag på det som att ingen annan kan förstå våra barn som Daniel och jag kan och jag vill att vi alltid ska ha en stark sammanhållning i familjen.

Familjen har tänjt ut på föräldrapenningen tills den slutligen spruckit. Nu försöker Jannice ordna så att de ska bli kontaktfamilj åt ett barn via socialen. På så vis kan hon vara hemma ett par år till. På vägen har de avstått utlandssemestrar, nya kläder och restaurangbesök.

–Men vi är priviligerade som har klarat det. Det är sjukt i ett socialistiskt samhälle att det ska vara en klassfråga vilka som kan stanna hemma länge.

Vad händer om din man lämnar dig. Eller du honom?

–Ja, då får jag sätta igång och jobba. Jag har mina föräldrar och ? jag överlever.

Men det blir ju att börja om helt från scratch för dig.

–Hela motivationen idag, i ett jämställt samhälle för kvinnor är ju att inte vara beroende av en man. Men det är helt legalt att vara beroende av försäkringskassan eller staten.

Fast det är väl inte kul att beroende av staten heller?

– Nä, men det är mer socialt accepterat! Okej, det alla vill höra är att jag hamnar på pottan för att jag är en idiot som är beroende av en man. Elitfemisterna har bestämt det.

Jannice är engagerad i HARO, som Jannice beskriver som en riksorganisation som ”arbetar för att uppvärdera arbetet i hemmet, öka jämställdheten och ge föräldrar större valfrihet vad gäller barnomsorg”.

Har du känt dig ifrågasatt från omgivningen för att du har varit hemma så länge?

– Nej, jag tycker dessutom att jag är så pass kaxig och har så pass mycket livserfarenhet att jag kan stå upp för mina val.

Har Daniel och du delat upp arbetsuppgifterna i hemmet?

– Han lagar ofta mat. Och tar köket, plockar av, diskar. Men det finns inte en chans att jag skulle kräva mer än det för han har sitt heltidsjobb. Jag kan inte lägga mitt på honom för att tillfredställa jämställdhetsministern ?

Hur tror du din vardag skulle sett ut om du heltidsjobbade?

Jannice suckar och skakar på huvudet.

– Det hade överhuvudtaget inte gått. Jag vet ju hur många kämpar med att få det att gå ihop och jag är glad att jag slipper det.

Som tjugoåring kom Jannice in på psykologutbildningen i Lund men hoppade av efter tre terminer. Hon tyckte att hon var för ung för att ta till sig utbildningen då. Ett år senare var hon och Daniel med barn. Idag står Jannice helt utanför sjukförsäkringssystemet.

– Kvinnokraften är den nya sol-, vind- och vattenresursen. Tio procent av världens pengar går till kvinnor men vi utför 90 procent av arbetet. Om alla kvinnor som tog hand om tvätt, städning och barn gick i strejk skulle världen gå under.

Om ett par år, när Gabriel börjar på dagis, ska hon ta upp psykologistudierna igen. Hon har varit i kontakt med studievägledaren på universitetet.

09.00 Dagis

Greta till dagis. Handla mat.

10.30 Plockar & städar

Gabriel bläddrar i dinosaurieboken. Jannice plockar och städar. Lägger i en tvätt.

Får du dåligt samvetet om du slappar en hel dag.

– Ja lite, eftersom det här är mitt ”jobb”.

12.30 Läxläsning i köket

Samuel och Hannah har kommit hem från skolan. Det är läxläsning i köket.

– Jag tänkte på det här med att plugga, säger Jannice. Jag är lite rädd att jag ska känna mig dum, att man legat av sig under årens lopp. Men hela min vision är att jag går till jobbet som sextioåring och tycker att det är kul. Till skillnad från er andra har jag sluppit att bränna ut mig eller stressa ihjäl mig.

14.00 Hämta Greta på dagis

I bilen, där stora delar av den här dagen spenderas, berättar hon att hon håller kärlekskurser ihop med några kompisar. De åker runt och föreläser för grupper av både kvinnor och män, ger tips om hur man kan ”få fart på passionen” i förhållandet. Hon skrattar och rodnar lite när hon berättar men samtidigt lyser hon av stolthet, ”kurserna är jättepopulära”.

15.00 Lämna Greta på balett

Alla barnen baxas in i bilen. Lämna Greta på baletten. Vidare till biblioteket.

Har det varit svårt för barnen att få kompisar, om de varit de enda som inte gick på dagis?

– Jag kan märka det på att de äldre barnen inte kunde de sociala koderna när de började skolan. Hur man beter sig på rasterna, grupphierarki.

16.30 Förbereda middag

Hemma igen. Tina kyckling och förbereda middag.

17.00 Daniel kommer hem

– Hallå! hojtar Daniel från hallen.

Jannice skojar med fotografen:

– Ska jag ta på mig förkläde och ställa mig på tå och pussa honom när han kommer in i köket? Med sleven i högsta hugg?

Daniel ställer sig att göra sallad och jag passar på att fråga varför han inte har varit hemma med sina barn?

– Det är klart att det varit en inre konflikt ibland. Men det hade aldrig gått om vi inte var överens om att detta var bäst för just vår familj.

”Berätta om förra jobbet”, inflikar Jannice. Daniel tvekar lite.

– Jo, på en av mina tidigare arbetsplatser, där kom en pappa tillbaka från sex månaders pappaledighet och då var hans skrivbord helt rent. Han hade fråntagits sina arbetsuppgifter.

Kanske bör vi sluta ifrågasätta hur kvinnor väljer och intressera oss för hur män (inte) väljer istället. På samma sätt som kvinnor slagits för en plats på arbetsmarknaden kanske det är dags för män själva att erövra hemmet.

Toppchefer har hemmafru

Tidigare artiklar i serien

Belinda Olsson