”Låt barnen vara med och bestämma”

Det rådet ger signaturen Simon – läs alla inläggen

RELATIONER

Tisdagens Eftersnack handlade om barnuppfostran.

Många gillade nannyprogrammen och deras tankar om tydlig och fast uppfostran. Andra påpekade att det inte handlar om barnen, utan om att föräldrarna behöver lära sig hur de ska bete sig.

Varför lyssnar barnen på mig som är sträng men inte på mamma som är kort i tonen hela tiden?

Som med hunden konsekvent lönar sig.

//Pappa Magnus

-----

Jag reagerade på första inlägget. Jag tror inte alls att invandrarbarn bestämmer mer än sin föräldrar eller daltas mer med, snarare tvärtom.

För övrigt håller jag med om att föräldrar över lag är fruktansvärt mesiga. Man kan faktiskt säga till sina barn på skarpen utan hot och slag.

Barn, precis som vi vuxna, mår bra av att veta var gränserna går. Hur skulle det se ut annars (som det gör nu kanske?).

Lär alla barn respekt för sina föräldrar, släktingar och varandra så kommer saker och ting ändras framöver.

Hälsningar med stort hopp om mina barn och alla andras.

/Ricardo

-----

Jag tycker nog att vi föräldrar är ganska mesiga många gånger.

Det har blivit trend att barnen ska få som de vill och de ska sysselsättas av oss föräldrar hela tiden.

Jag tycker att Nannyn på tv3 idag gjorde helt rätt.

Jag tror inte på att slå barn, för det man inte kan prata in det kan man inte slå in. Men fasta regler och rutiner är jätteviktigt.

Att de små får sitta i sitt rum och tänka över det de gjort är ju mycket bättre än att gapa och skrika.

Nä go Nanny.......

Iskvinnan

-----

Jag tycker det är bland de bästa programmen som de sänder i Tv. Många bra tips som egentligen är självklara! Barn behöver tydliga regler och rutiner, inget snack om saken! Jag tycker inte metoderna är för hårda. Oftast är föräldrar för mesiga idag och vågar inte säga ifrån ordentligt!

"Åsa - och mamma"

-----

Nej föräldrarna är ej för mesiga, föräldrarna själva måste ändra sitt eget beteende och när de gör det så kommer barnen att lyda ...ett plus är att hitta det positiva hos varje barn och överöser de med beröm och kramar.

/En som vet att det funkar till 90 %

-----

hmm

ingen ska kunna inbilla mig att det hela inte är uppgjort mellan tv-bolaget familjen och dess ev nanny

man kan inte få bukt med problem som dessa familjer har med barnen på en vecka det är lögn i helvete håll er till verkligheten som den är, jag själv har 6 styckna + 2 styvbarn och vet verkligen vad jag talar om när det gäller att sätta regler osv osv och inte går det på en vecka eller så är jag ovanligt korkad som förälder som inte klarar det på en vecka

/Joakim

Hej !

Självklart att vi föräldrar är mesiga.Ser ni, och vi vad vora ungdumar gör det blir värre och värre i samhället,på grund av att vi är för snälla.Det gäller extra på invandrarnas barn.Så fort man säger det är inte bra då svarar de jag ska anmäla dig då utnyttjar de läge.Man ska inte aga de.Enes.

-----

Hej

Jag tycker nog inte att det är barnen som har problem. Det är nog föräldrarna som måste söka hjälp. Många gånger är det på det viset att barnen inte vet gränser. Kanske det är mamman som har huvudansvaret för barnen. Hon kanske är hemma med dem, eller så är det hon som arbetar halvtid. När mannen kommer hem efter arbetet vill han ha lugn och ro framför TV. Kvinnor kanske skriker efter hjälp många gånger men tas inte på allvar. och för att mannen ska slippa konflikter så får barnen precis som dom vill. Och då kanske mamman har kämpat emot hela dagen. och sen kommar han och förstör alltihopa. Det verkar vara stor problem med kommunikationen mellan par som har barn. Jag hadde varit gift med min man i 14r. vi har tre gemensamma barn. Han gjorde precis på detta sättet när barnen var små. jag ställde då ett ultimatum, antingen skärper han sig och delar på ansvaret med barnen, eller så blir det skillsmässa. Det blev tyvärr det sistnämnda. Det har gått 4 år och han har ingen kontakt med barnen. Han har i stället gift om sig och skaffat nya barn, så han har skaffat sig en precis lika dan situation igen. Jag och barnen mår mycket bra i dag, de är lugna, vet vad som är rätt och fel. Jag är inte bitter på min före detta man, utan jag är väldigt glad att vi bröt upp. Men tyvärr så måste tänka på barnen. Innan var dom mer vilda än tama, nervösa, sov inte bra, åt inte. Min man och jag bråkade aldrig. Men en sa ja och en sa nej. Det är mycket viktigt med riktlinjer, man behöver inte skrika, hota eller slå barnen.

MVH

Maria

De vuxna har många gånger abdikerat från den vägledande rollen och står alltför ofta med armarna i kors som åskådare. Det har blivit fult att som vuxen rätta och tala om när något är felaktigt. Ny "pedagogik" menar att man hämmar barnet om man inte låter det prova sig fram. Det ena får emellertid inte utesluta det andra när man märker att barnet eller dess omgivning behöver hjälp och stöd och kanske det viktigaste - ett NEJ då och då. Föräldrar måste lita mer på sitt omdöme - utan att ständigt bli ifrågasatta.

// Sunt förnuft?

-----

Nannyakutens metoder tycker jag är behavioristiska med mycket bestraffningar och belöningar. Men det kanske behövs i dessa mycket extrema fall. I normala fall räcker det med att man är tydig och konsekvent och ger mycket uppmuintran när barnet gör rätt. Många föräldrar är rädda att deras barn ska börja gråta och protestera så de sätter inte ner foten förrän de själva är arga och upprörda på sitt barn. Det gäller att sätta stopp innan man själv blivit arg och inte vara rädd för att barnet ska ta till tårarna. Ett barn upplever inte sin egen ilska lika skrämmande och hotfull som en förälders ilska. Om det inte lönar sig att skrika efter godis i affären eller att springa runt på dagis när man ska gå hem så slutar barnet snart med det beteendet. Våga vara tydlig! Lyft barnet ut från förskolan om det inte vill gå med dig hem och låt inte barnet få godis om det beter sig på fel sätt. Belöning ska man få när man gjort på rätt sätt.

Om du ändå blir arg på ditt barn så glöm inte att efteråt tala om varför du blivit arg. Vet inte barnet om varför man varit arg så blir barnet osäkert. Glöm inte heller att tala om för ditt barn hur mycket du älskar honom eller henne. Tydliga vuxna som ger kärlek ger trygga barn! /Förskollärar n

-----

Ja, det behövs hårda nypor både hemma och i skolan. Vi vuxna måste våga vara vuxna, annars tar barnen över helt och hur skulle det se ut, om vi hela tiden låter barnen styra våra liv och deras eget.

Det skapar nya brottslingar och det är väl inte det vi önskar våra barn eller? Men vårt samhälle är barnfientligt det finns ingen plats för barnen längre ,Det ställs också för stora krav på barnen man har helt glömt bort att barnen måste få vara barn och leka av sig först innan allvaret börjar. Nu ska man kunna läsa och skriva innan man får börja förste klass det är inte klokt.

Ge mer plats åt barnen är inte detsamma som att låta dem få sin vilja men vi vuxna tillbringar alldeles för lite tid med våra barn.det ställs stora krav på deras föräldrar i arbetslivet sen ska man också vara lärare när de kommer hem, det är förståeligt om orken tar slut. Kram Jette

-----

Ja föräldrarna är för mesiga idag. Många barn styr hela familjen, ingen tar tag i situationen utan låter dem hållas kanske för husfridens skull.

Detta visar sig även i skolorna, och på arbets platserna, det finns ingen respekt varken för föräldrar, lärarna eller arbetsgivarna.

Problemet är kanske att vi vuxna inte lyssnar tillräckligt och ger oss tid att låta barnen vara delaktiga i vad som vi accepterar, och hur vi vill ha det i vårat hem. Låt barnen vara med och sätta regler gränser och mål. Förklara vad som förväntas av dem. Redan ifrån början, det är aldrig fel att lära sig spelreglerna då har vi som föräldrar gett nycklarna till hur man ska klara sig i livets skola.

Lite funderingar på kvälls kvisten

/Simon

-----

Hejsan!

Jag tycker att blivande föräldrar borde få kursa i stärkt självförtroende, att man som förälder är en kapabel individ. Det är inte samhället som gör att barnen tar över i hemmen, det är för att föräldrarna tillåter det. Hemmet är som vilken annan arbetsplats som helst - dvs att man låter sig inte bli överkörd. Arbetsgivaren satsar på kompetensutveckling och individuella utvecklingsplaner, skall detta vara annorlunda för att man får barn?

Barn behöver och skall ha tydliga gränser. Gränser, kontinuitet och tydlighet är inte tråkigt om du frågar en person som vuxit upp utan gränser. Gränser, kontinuitet och tydlighet stärker individen. Individen kan sedan därifrån skapa sig sin egen plattform att stå på. Individen får samtidigt stärkt självförtroende och kommer att klara de flesta problemen i livet. Självförtroende skapar bra människor.

De föräldrar som anser sig behöva en nanny - se dig i spegeln - förändringen börjar hos dig själv.

/HSB

-----

Hola,brukar titta på programet fast mina barn är vuxna nu för tiden och på vad jag har sett i programet hade jag aldrig det problem,nu vill barnen bestämma och föräldrar få inte en sil i vädret!!!!

Det inte konstigt att samhälle ser ut som det gör idag. Jag blev såååååå arg idag när jag såg hans passivitet?.

Undrar om hon inte märkte att han var så innan hon fick 3 barn.

Tack för allt jobb ni får det var på tiden !!!

Mvh maria

Ps: mamma till 5 barn och 5 barnbarn

-----

Helt OK. Det är inte föräldrarna som behöver barn,det är barnen som behöver föräldrar - förebilder.

Hela samhället bygger på regler och hur ska ungarna förstå det senare i livet när de inte behövt hålla sig till regler från början?

m v h

mor till två och farmor till två

-----

Hej!

Tycker att både Nanny jouren och Super nanny är det bästa program för att lära sig sätta gränser. Det är viktigt med både rutiner och gränser och det har jag ju själv haft under min uppväxt.

Har två pojkar själv i åldrarna 14 och 10 hade jag fått den hjälp som dessa familjer har fått hade jag nog kunnat haft ett bättre liv.

Just nu är livet med pojkarna underbart då jag har fått hjälp av både skola och kurator på skolan.

//Ulrica I Småland

-----

Mesiga föräldrar är bara förnamnet. En dask i ändan skadar inte. När barn inte lyder så måste man få ta i med hårdhandskarna, det är alldeles för mesigt i barnuppfostran idag.

Det är inte konstigt alls att det förekommer så mycket brott bland minderåriga, de har fått lära sig att de kan göra hursomhelst de har ingen respekt för äldre eller regler.

Nej det måste bli en markant skärpning i barnuppfostran innan det spårar ur ännu mera. Man måste få ha rätt att ta i barnen när de inte lyder, det är faktiskt en stor skillnad på aga och misshandel. Det som man får se i nannyjouren är sanslöst, sådant förekom inte för t.e.x. 20 år sedan. Det vi ser nu är resultatet av att man inte får uppfostra sina barn

ordentligt när det krävs.

Biggan

-----

Jag håller fullständigt med Fredrik Forssen, vice ordförande Unga örnar, om att det är oerhört kränkande för barnen att behöva exponeras i TV:n. De har ju absolut ingenting att säga till om.

Om man har problem med samspelet med sina barn så borde man kunna lösa det på ett smidigare sätt än att visa det för hela svenska folket.

Fullständigt respektlöst.

Vi skall vara rädda om kottarna.

Ami

-----

Hej!

Det är ingen nyhet att barn behöver klara regler eftersom de saknar egna erfarenheter att dra slusattser ifrån. Det som jag länge har tyckt vara så otroligt är att hela vår barn & ungdomsuppfostran i men framför allt utanför hemmet alltmer verkar vara av låt gå typen. Dvs av den typen där man medvetet eller omedvetet låter barnen bestämma över saker som de inte har förstånd till.

Barn behöver BÅDE regler OCH disciplin när de inte följer de regler som uppställts. Allra tydligast blir detta i skolan när barnen anmäler en lärare om de så mycket som rör vid dem, om denne försöker att exempelvis statuera ett exempel. Det finns gott om barn och ungdomar som inte respekterar en vuxens åsikt och rätt att bestämma om inte den vuxna kan "ta tag" i individen och visa att man menar allvar. Detta är idag omöjligt inom skolväsendet, då blir läraren prickad och kanske kickad med.

Innan man nu börjar raljera om barnens rätt, nej till skolaga och så vidare så vill jag möta dessa påståenden med följande. Vad händer med de barn som ingen "tar tag" i, observera att jag INTE menar med slag odyl. Vår ungdomsvård och senare våra fängelser är fulla med fd barn och undomar som fått göra som de velat för att ingen brytt sig och inget "tagit tag" i dem.

De har kanske blivit satta på olika hem, men utan den där människan som kan och FÅR sätta sig i respekt hos dessa ungdomar på ett positivt sätt. Varför tror ni att så många ungdomar räddas ifrån "värsting" livet genom olika kamp & kraftsporter - Det kan jag tala om för er, därför att där finner de den disciplin och den förebild som både kan och får "ta tag" i dem, som de behöver...

Jag själv har inom mitt föreningsengagemang sett åtskilliga sådana barn, och många av dem har "räddats" ifrån en destruktiv livsstil genom att de fått tydliga regler, uppmuntran när de gör något bra och skit när de beter sig illa. Flera gångar har jag personligen fått "ta tag" i dem och med milt våld lära dem att det som de gör inte är acceptabelt. Nu kanske jag ska tillägga att det aldrig krävts mer än att ta tag i individen och se dem i ögonen för att de skall förstå att de gått över gränsen till vad som är acceptabelt.

Man kan inte BARA ställa krav, och ge ros (bra betyg) när det går bra och ris (dåliga betyg) när det inte gör det....

Jag vill för övrigt tillägga att denna Nannytrend egentligen bara ger en

massa föräldrar som klarar sig alldeles utmärkt en massa konstiga ideér om

att de måste göra si och så.... Det har blivit lite hype av det, kort sagt.

Med Vänliga Hälsningar

____________________________________________

Daniel Bergman

2 barnsfar och barn & ungdomsledare sedan 32 år

____________________________________________

-----

Hej

Jag tycker inte alls att Jo i supernannyserien är för hård. Detta med bestämdhet och rutiner är sådant som helt enkelt skall fungera i varje familj. Det är bara det, att då TV kommer in i bilden och gör denna serie, har det gått alldeles fö långt i de familjer som visas.

Det är inte barnen som skall ta "herraväldet" över de vuxna. Barn som fått lära sig att uppföra sig utan att för den skull stuka deras självförtroende, och därmed självständighet, mår bra. De klarar sig bra bland andra individer.

Jag är helt övertygad om att många problem som t.o.m. skolan ibland tvingas brottas med, handlar om barn i avsaknad av regler och respekt. Det handlar oftast om föräldrar som inte klarar att sätta gränser. Sedan står lärarna där och skall stå för ordningen. Tyvärr, får skolan allt för lite uppbackning från många hem. Det finns tendenser att skylla problemen på skolan istället för att vara självkritisk inom familjen. Massor med pengar går åt till barn som skall ha assistenter och extra pedagogiska resurser för att de helt enkelt inte kan uppföra sig. Hemmen skall ta ett mycket större ansvar. Ge istället hjälpen till verkligt behövande barn och ung-domar. Nämligen de som vill, försöker, men har svårt med inlärningsprocessen.

Det blev mycket om skolan. Men, det hänger ihop detta med familjen och dålig "diciplin" och vad som sedan händer utanför denna lilla familjära sfär.

Hälsningar

Torsten

-----

Vi har sett något enstaka nanny-program och undrar hur man lyckas få så stökigt i sin famil, det är en prestation bara det. Barn behöver stadga i livet, de ska veta redan på förhand hur stämningen är de kommer hem, d v s lugnt och tryggt, inget bråk och inget skrik. Föräldrarna ska vara goda exempel. Problemet är ofta att föräldrar inte har någon självrespekt, kan inte sätta gränser för sig själva. Alltför många använder hot av typen " om Du inte är snäll får Du inte göra si eller så, hot som föräldern aldrig orkar genomföra. Då tappar barnet respekten för föräldrarna och den är svår att ta tillbaka. Alldeles för många föräldrar tjafsar för mycket sinsemellan också. Vi bor granne med en 5-barns familj, 4 pojkar och en flicka. Vi har aldrig på dessa cirka 30 år hört föräldrarna höja rösen till dem, inte heller har jag någonsin hört att barnen skrikit, bråkat eller svurit åt föräldrarna eller någon annan heller för den delen. Inte heller har vi hört dem tjata i affären eller kiosken. Varje familj får de barn de förtjänar. Barnen, som nu är rätt vuxna, är trevliga och skötsamma och varken nedtryckta eller mesiga. Den äldste, Reine är cirka 30 år nu och smått kändis, han spelar i Willy Clay Band.

"grannarna"

-----

Självklart behöver barnen få redskap för att lära sig att klara sig själva, man sviker dem om man inte visar dem gränser och lär dem att bli trygga i sig själva genom att ge dem den kunskap de behöver för att växa. Men jag saknar en sak, och det är egen kvalitetstid med varje barn. Det ger dem självförtroende och mer toleranta mot andra.

Blaze

-----

Det finns ett grundläggande fel i att införa påhitt som skamvrå, naughty-bench, styggmattor och allt vad de hittar på och det är att de signalerar att det är fel på barnet, inte på vad barnet gör.

I Botkyrka fanns en mycket duktig pedagog som införde samma idé men på rätt sätt: En tänkarstol. Istället för att gå och skämmas, får barnen gå och tänka. Det blir direkt så att barnen förstår att det är handlingen det är fel på och måste tänkas igenom, utan att barnen själva blir kränkta som person.

Det är en väldigt stor skillnad mellan att säga att "nu var du dum" och att säga "nu gjorde du något dumt".

/Mamman J

-----

De svenska Nannyprogrammen är alldeles utmärkta. På ett kärleksfullt sätt visas hur man med enkla tydliga regler kan få ett mycket bättre förhållande än då man behandlar små barn som vuxna.

/Pappa till fyra

-----

Jag tycker att det är alldeles för många runt barn idag som ska "uppfostra". Min son 7 år har svårt att sitta still i skolan och petar gärna på klasskamrater och struntar i lärarna, detta har blivit till stor del MITT ansvar. Jag jobbar heltid och har nu blivit sjukskriven pga att jag ska hjälpa lärarna med min son!! Jag är bestämd mot honom och håller det jag sagt (det är en strid om allt). Springer barnen i affären så tittar hälften och undrar om man inte ska göra något, och gör man något så tittar den andra hälften och tycker att man är sträng hur i hela friden ska man bära sig åt om man inte har änglabarn, men jag älskar mina högt ändå.

/Trötter

-----

Barn behöver ingen strängare uppfostran.

Däremot skall föräldrarna se till att det finns regler i hemmet. Dessa skall följas av både föräldrar och barn. Föräldrarna måste gå före som gott exempel.

/Björn N.

-----

Barn söker efter gränser och det är upp till oss vuxna att sätta dom.

Det jag hittills sett av Nanny-jouren är att det är när föräldrarna har olika åsikt om var gränserna går som det inte fungerar.

Lev efter devisen: Får du inte in din femåring från sandlådan, hur tusan ska du då få hem din femtonåring från staden.

Tvåbarnspappa

-----

Jag tycker att nannys sätt att uppfostra barn är bra. Det handlar om "tough love", beröm och belöningar när barnen är duktiga och bestraffningar när de uppför sig illa. Barn måste ha regler annars blir de oregerliga. Jag har själv arbetat som barnskötare på förskola och jag har märkt att barn som har curlingföräldrar rent generellt har svårare att samarbeta med andra barn och personal eftersom de är vana att alltid få sin vilja igenom.

Mvh

"Johanna"

-----

Jag tycker att"nannyn"gör helt rätt.Barn behöver regler och gränser redan när dom är små.Jag anser att det hjälper barnen senare i livet om dom får veta vad som är rätt och fel.Man ser alldeles för många exempel på barn som bestämmer över sina föräldrar,som 3-barnsfarsa blir man lite mörkrädd.Men naturligtvis ska barnen ha belöningar ibland när dom sköter sig eller gör nåt extra.

/Snäll men stentuff 3-barnsfarsa

-----

Barnen idag tror att dom kan göra vad dom vill och brevid står föräldrarna och bara tittar på, det är för sorgligt. Vi måste bli hårdare för att få ett bättre samhälle. Barn mår bra av regler

Med vänlig hälsning Mia

-----

Hej

Jag vill göra ett inlägg i debatten kring "nanny" programmen. Det är helt klart att man bryter mot FN:s Barnkonvention §16 "Barn har rätt till privatliv" när man exponerar barnen i dessa program. Det är inte barnen som har valt att anmäla sig till dessa program utan det är deras föräldrar.

I många program fokuserar man väldigt mycket på hur barnen beter sig och man kan ofta se att barnen känner sig väldigt illa till mods när kameran tar riktiga närbilder.

Dessa barn ska ju kunna leva ett normalt liv även när kameran stängs av. Hur uppfattas dessa barnen av deras kompisar och av andra vuxna när dom ganska ofta porträtteras som "monster"

Jag hoppas både TV4 och TV3 slutar att visa dessa program omedelbart.

Tack för ordet.

Fredrik Forssén, vice ordförande Unga Örnar Västsverige

-----

Det svenska programmet är helt OK, men de utländska varianterna är svåra att översätta till vår kultur. Vi uppfostrar ju inte våra barn med smisk och vi har inte heller den matkulturen.

Som förskollärare har jag de senaste 3-4 åren sett en stor skillnad på hur föräldrar hanterar sina barn. Många vill diskutera med sina 3-åringar istället för att som vuxen ta beslut. Barn mår bra av fasta rutiner och att någon bestämmer. Har man arbetat med barn med "särskilda behov" så vet man hur mycket det betyder att vara rak och tydlig och hålla fast vid ett ja eller nej.

På förskolan där vi har stora grupper med 20-25 barn så måste man vara övertydlig och tala om för barnen vem som bestämmer (förskolläraren), annars skulle vi inte kunna bedriva någon som helst verksamhet.

Med ordning och reda och klara besked så kan man få "ordning" på det mest krångliga barn.

/Propp

-----

Ett rejält bakslag för den svenska "fria uppfostran" alltså? Jag tycker att svenska föräldrar borde uppfostras till goda vårdnadshavare istället för att sitta framför TV:n och få angloamerikansk dynga rakt i ansiktet som förstör både vuxna och barn. Jag tycker inte man behöver svänga sig med en massa "svengelska termer" för att beskriva vardagliga problem. Stäng av TV:n och res er ur TV-soffan och skaffa er ett liv! Alla vet nog innerst inne hur det borde vara. Det är är bara gammalt hederligt sunt förnuft som krävs!

/Christer

-----

Tycker att bestämda regler är bra för barnen, man ser ju att det oftast blir lugnare omkring dem. Har inga barn själv, men hos de av kompisarna som har och som har tydliga regler och en bra kommunikation med sina barn är det alltid en bättre stämning! För de barn som får regera hemma blir oftast skolan och kontakten med andra barn en jobbig upplevelse, har sett det på nära håll, föräldrarna gör barnen en björntjänst. Men jag har full förståelse för de föräldrar som inte alltid orkar, det är tufft att uppfostra barn, ta hand om hem och få jobb och fritid att gå ihop.

Fröken utan barn

-----

Tycker nannyns metoder är väldigt bra...och inte alls hårda..

har själv uppfostrat mina barn med curlingmetoden...

och för 2 av dom gick det bra,men för den 3:e gick det sämre med...

och nu idag då man är äldre och betydligt klokare...

så förespråkare jag mer fasta metoder för barnbarnen...

och det funkar jättebra...

ingela

-----

Se bara hur glada och nöjda barnen blir när dom får tydliga gränser!

Jag tycker inte att nannyns uppfostran är för hård!

Tyvärr orkar man inte alltid som förälder att vara konsekvent, och då märker barnet det direkt och utnyttjar chansen.

Nillan

-----

Vuxna har säkert svårt att förlika sig med att i samtliga Nannyprogram är det föräldrarna som har felat och åstadkommit att det lokala klimatet har gått i spinn.

I den extrema situationen är det bra med hjälp utifrån som Nanny-programmen visar.

.

Det är inte fel att barnen och föräldrarna lär sig rutiner och regler. Kunskapen behövs så snart man kommer ut i levande livet.

.

Det är svårt för en del att inse att barn är individer med lika rätt, men att de vuxna har ett särskillt ansvar tills de blir myndiga

.

Sätt föräldrar och närsamhälle i fängelse om barnen beter sig illa och far vilse

Det daltas för mycket med föräldrar

bnegt

-----

Vad är alternativet?

Det är ju ovanliga familjer man visar upp och icke det normala

Men kalla det icke skamvrån utan

"Lugna ner dig vrån"

Jag hatar av erfarenhet våld eftersom jag fått för mycket

Men man måste komma ihåg att dessa åtgärder sker av kärlek

.

Jag hatar trenden "sätta gränser" som liberalerna älskar

som är något helt annat där man sätter sig på barnet

Nannyn i dessa program går ned på knäna och blir på nivå med barnen

de förstår att de är älskade även om de gör fel

.

Ut med alla som icke lever sig in i barnet

och känner med barnet i alla situationer

.

catsha