Föräldrar förvandlas till huliganer

Ellinor Persson om plågsamma fotbollsföräldrar

RELATIONER

Mamma, du är aspinsam!

– Vadå ... vad har jag gjort?

– Du är så aspinsam när du skriker. Ingen skriker som du. Det är bara din röst som hörs.

– Men jag skriker inte mer än andra mammor. Dessutom skriker jag bara bra saker som heja heja och kämpa på.

– Jag struntar i vad du skriker. Jag orkar inte höra din röst mer.

– Men Jordan, jag är ju bara engagerad.

– Antingen är jag med på matcherna eller så är du. Du är portad mamma.

Herregud. Jag är portad från min sons fotbollsmatcher!

Två veckor efter denna händelse fick jag på nåder passivt delta under en heldag då Jordans lag skulle delta i en cup.

Av ren nyfikenhet gick jag runt för att lyssna på hur andra föräldrar agerade när deras barn spelade.

Jag vill då börja med att berätta att majoriteten av dessa fotbollsföräldrar skötte sig klanderfritt.

Men det räckte med att en idiot till mamma eller pappa skriker en skitsak så är det nog för att förstöra för båda lagen under gud vet hur lång tid.

Antecknade följande:

Jävla skitdomare! (De flesta domare är ca 15 år.) Tips: det är fritt fram att gå domarutbildning själv.

När ska du lära dig klockan? (Till domare nr 2.)

Fortsätt förnedra! (”Vad betyder förnedra, mamma”, frågade ett av barnen efter match.)

Har du blivit blind under matchen eller? (Till ett barn i 10-årsåldern.)

Hånskratt när något barn ramlar eller råkar missa ett skott på mål.

Det var domarens, vädrets, skornas, grusets, bollens fel att ni förlorade.

För allt detta är vuxenrelaterat.

Vi kräver att barnen ska följa regler, visa kamratskap, stötta och heja på sina kompisar, respektera domare och motståndare, önska lycka till efter vinst, säga något positivt efter förlust.

Men hur fasiken ska det gå till när det finns (ytterst få men ändå) vuxna som fortfarande befinner sig på apstadiet.

Är ni så adrenalinstinna att ni inte kan förstå skillnaden mellan en VM-final och en vanlig match i S:t Erikscupen, så stanna hemma. Jag lovar, ditt barn kommer att bli överlyckligt.

Chockad över föräldrarnas beteende går jag hem och börjar genast kolla upp om det finns någon verksamhetsplan inom fotbollsföreningarna som berör föräldrars uppförande. Jag blev positivt överaskad.

I de flesta fotbollsföreningar jag var i kontakt med finns någon form av riktlinjer hur vi föräldrar ska agera både före, under och efter träning/match. En anställd i en fotbollsförening berättade hur han vid ett flertal tillfällen under åren bett föräldrar lämna planen. De flesta vet inte ens om hur de beter sig och skäms ordentligt. Men ett fåtal har efter tillrättavisningen knuffat eller hotat den anställde och menat att det är ett fritt land vi bor i.

Detta är inte ett ansvar som klubbarna eller ledarna ska bära själva. Så ta ert ansvar alla vuxna. Säg till andra föräldrar som inte agerar som föredömen. Börja med att prata lugnt, hjälper inte det, ta personen till en avskild plats när matchen är över.

Jag frågade Jordan hur han vill att jag i fortsättningen ska bete mig.

–Du får synas hur mycket du vill mamma, synas men inte höras...

Ellinor Persson , programledare