”Exfrun är skoningslös”

Läsarna berättar

RELATIONER

”Vi skilde oss för drygt tre år sedan. Min exfru jävlas fortfarande så mycket hon bara kan och de som drabbas är barnen. Jag mår dåligt när barnen alltid kommer i kläm. Hon hittar på en massa otyg för att göra mig illa och vet att jag mår dåligt när barnen drabbas, därför fortsätter hon. Det enda jag får kraft av är att min yngsta snart fyller 18. Jag kämpar på och försöker hålla barnen utanför”.

”Jag stannade för länge i en dålig relation ’för barnens skull’. När jag väl tog steget att lämna min man, vällde hans hat över mig och barnen. Han sa att jag inte kunde laga mat, att jag hade konstiga kläder på mig, var dålig i sängen. Allt detta fick våra små tjejer höra, de var fem och åtta år. Min besvikelse över hans sätt att agera är ett djupt sår och jag hamnar själv i konflikter med flickorna när de säger eller gör saker som påminner om honom, trots att det är 12 år sedan vi skildes”.

”Min mans exfru gör allt för att sabba vår relation. Hon lämnar barnen ensamma på kvällar och helger för då vet hon att min man måste rusa dit för att ta hand om dem. Medan andra föräldrar kämpar för att var med sina barn så mycket som möjligt, ser hon till att de oftast är hos oss. Barnen skickas till oss för att duscha, ringa samtal och äta. Behöver de nya grejer hänvisas de till oss. Ändå får barnen bara höra de mest negativa och fula saker, både om sin pappa och om mig. Barnen älskar sin pappa och det måste vara oerhört jobbigt att bara höra en massa negativa saker om honom. Trots allt har vi stått ut och älskar varandra. Synd att hon inte begriper att de enda hon skadar är sina egna barn”.

”Min mans exfru använder barnen för att vinna fördelar. Hon har det mycket gott ställt och om barnen ber om nya, dyra saker, säger hon: ’Jag kan betala, men pappa blir sårad om han inte får stå för hälften’ och andra dumheter. Då vi inte har råd att ens stå för halva resan/playstation/mp3-spelaren, eller vad det månne vara, så blir ju barnen sura på oss, hela tiden”.

”Det finaste vi gjorde mot våra barn var att inte skilja oss utan söka hjälp för att rätta till våra fel och brister. Vi kunde gå vidare, stärkta av allt vi hade gått igenom. Det går, faktiskt”.

Med vänliga hälsningar Paul och Eva Greer, med barnen Jonathan 18, Martin, 16 och sladdisen Alexander, 8.

Läs mer