"Bannlys den perfekta föräldern"

RELATIONER

Bannlys den perfekta föräldern!

Det borde införas en lag på att tvångsbehandla detta smittsamma sinnestillstånd som förvandlar helt vettiga människor till föräldrapoliser och tävlingsbesatta tyranner.

Har vi föräldrar inte nog med press på oss? Jag är så trött på att vi aldrig duger som vi är. Ammar vi inte, säger någon moraltant att vi förlorar närheten med vårt barn. Ammar vi för länge är vi istället incestuösa. Stannar vi hemma med våra telningar för vi höra hur vi bara hittat en identitet i moderskapet, men går vi tillbaka till jobbet och låter lillknattarna gå på dagis innan de fyllt tre, gnäller någon professor om att då sörjer de små liven. Varför är det så oacceptabelt att olika saker fungerar för olika familjer?

Visst, jag skulle säkert kunna anstränga mig mer så att den lille kraken bara lyssnar på Mozart och bara leker med "utbildande" leksaker, men det skulle förmodligen stressa ihjäl både mig och Rohan.

Nej, skulle jag betygsätta mig själv efter alla mallar, råd och rön som vi föräldrar ständigt blir bombarderade med, skulle jag troligtvis inte bara få underkänt, utan få stå i skamvrån också:

Jag misslyckades med amningen (vi gav upp efter två månader och det mådde vi alla tre bättre av).

Jag kan inte laga mat.

Jag glömmer köpa blöjor (en gång fick Rohan sova i en simblöja).

Jag tycker att baby-yoga (som är trendigt och "rätt" här i London nu) är det fånigaste jag någonsin hört talas om. Jag jobbar heltid och trivs med det .

Gör detta mig till en dålig förälder? Så katten heller. Jag gör en massa saker fantastiskt bra och är en kanonmorsa. Jag har en glad och frisk unge som är precis som han ska och som tycker att jag är världens bästa mamma.

Jag har nog med att göra mitt bästa som mamma, så det sista jag tänker göra är att jämföra mig med alla andra eller driva något hysteriskt rejs för att vara perfekt och göra allt "rätt".

Äsch, slappna av!

Anna Liffen

Läs mer