"Fosterbarnen är de verkliga hjältarna"

1 av 3 | Foto: Henrik Brunnsgård
Karin Almén myser tillsammans med sina två söner David och Maximilian. Tid och utrymme anges som orsak till att allt färre kan tänka sig att bli familjehem, men hemma hos familjen Almén i Floda står dörrarna öppna.
RELATIONER

Allt fler barn placeras hos fosterfamiljer.

Fembarnsfamiljen Almén har öppnat sitt hem för barn som behöver en fristad.

- Det är en otrolig känsla att kunna hjälpa andra, säger Karin Almén.

Bristen på familjehem är akut. Orsaken är tidsbrist, låga löner och svårhanterade barn.

Det är skillnad på egna barn och andras ungar. Men för familjen Almén i Floda utanför Göteborg skiljer det inte så mycket. För snart sex år sedan blev de ett familjehem för barn som av olika anledningar inte kan bo kvar hos sina föräldrar.

- Det heter familjehem nuförtiden, men det är mycket lättare att säga fosterfamilj. Då vet alla vad man menar, säger Karin.

Alla barn har rätt till föräldrar. Men det är inte alla föräldrar som klarar av att ge sina barn ett tryggt och kärleksfullt hem. Sjukdom, missbruk eller personliga problem kan orsaka missförhållanden. I Sverige räknar man med att drygt 20 000 barn i Sverige behöver en fosterfamilj. Det kan röra sig om allt från kortare perioder till en hel uppväxt.

Inte alla detaljer

Sedan 2000 har nio barn funnit en fristad hemma hos familjen Almén. Deras stora hus bjuder på stora ytor, inte minst för lek.

Utöver fosterbarnen har Karin och Donald fem egna barn: döttrarna Naomi, 12, Jordan, 10, och Jáel, 6, samt pojkarna David, 8, och Maximilian, 7.

- Våra egna barn har växt upp med andra barn, men det har gått hur bra som helst. Min uppfattning är att de är stolta över det vi gör, säger Donald.

Efter hand som barnen kommer hem från skolan blir det allt livligare kring köksbordet. Samtalen rör stort som smått. Karin och Donald för en öppen dialog med sina barn om vilka det är som kommer och bor hos dem.

- Det skulle inte funka annars. Men vi berättar kanske inte alla detaljer, det känns inte så nödvändigt, säger Karin.

Inget märkvärdigt

Trots den stora barnaskaran tycker inte Karin och Donald att deras engagemang är särskilt märkvärdigt. Karin tycker i stället att det är fosterbarnen som är de verkliga hjältarna. Mot alla odds har de ändå klarat sig.

- Det är sorgligt att barn ska behöva ha det dåligt. De allra flesta föräldrar vill ju ta hand som sina barn, men det är inte alla som kan. Och barnen kan ju inte göra något åt det själva. Det är inte de som har problem egentligen.

Hon säger också att det oftast inte är särskilt svårt att vara en bra fosterfamilj.

- Många behöver bara ett vanligt familjeliv. Någon som stoppar om dem på kvällen och frågar hur det har gått i skolan. Det är inga märkvärdiga saker, men det betyder oerhört mycket för den som aldrig har haft det så.

Sedan ett par år jobbar Karin som fostermamma på heltid. Hon får lön från kommunen som även betalar omkostnaderna för de placerade barnen. Donald jobbar halvtid som socionom och resterande tid jobbar även han i familjehemmet.

- Självklart kan man välja hur mycket tid man vill lägga ner på sitt engagemang. Man kan jobba heltid och ändå få det att fungera, men vi har valt att göra så här, säger Karin.

- Jag tycker att jag har det perfekta jobbet. Jag är tillsammans mycket med mina egna barn samtidigt som jag kan ge andra barn den miljö och uppväxt som alla barn behöver.

Gråt och skratt

Karin blir nästan lyrisk när hon berättar om det positiva med att vara ett familjehem. Möten med vitt skilda barn är otroligt berikande, säger hon.

- Alla vill väl innerst inne vara goda och hjälpa andra.

Även Donald är positiv.

- Jag tror att man måste engagera sig i andra för att må bra.

Fyra av de nio fosterbarn som bor, eller har bott, hos familjen Almén är placerade. Det betyder att de bor där permanent. Målsättningen är dock alltid att barnen så småningom ska flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar. Under tiden får de chansen att bearbeta sina erfarenheter.

Karin menar att det kan bli många och långa samtal med gråt och skratt om vartannat. Men egentligen inte annorlunda än med de egna barnen. Donald, med en karriär som fotbollsspelare på elitnivå, gör en liknelse med idrotten.

- Det är ungefär samma känsla som när man har tagit ut sig ordentligt i en match. Det kan vara jobbigt under vissa stunder, men efteråt känns det helt underbart skönt.

Inte för pengarna

En utmaning kan dock vara att vinna en ny familjemedlems förtroende. Och där finns det inga snabba lösningar, säger Karin.

- Man kan inte kräva att någon ska lita på en. Det man kan göra är att stå kvar och finnas vid deras sida när det blåser och visa att man är att lita på.

Inte sällan stöter Karin och Donald på fördomar om fosterbarn och fosterfamiljer. Att man engagerar sig för pengarnas skull avfärdar de både med en gång.

- Man blir inte rik på det här, i alla fall inte i pengar. Men vi får väldigt bra uppbackning och stöd från kommunen och andra familjehem.

Viktig kontakt

Man behöver inte heller vara utbildad med specialkompetens för att verka som familjehem. Och det är inte bara värstingkillar i tonåren som behöver en fristad.

- Absolut inte! Barnen är så otroligt olika och de har alla olika behov. Och eftersom det är barnens behov som ska tillgodo-

ses är det viktigt att det finns olika sorters familjehem, säger Karin.

Omsorgen om fosterbarnen innebär också kontakt med deras föräldrar, på ett eller annat sätt. Karin säger att det är viktigt att barnen får behålla kontakten med föräldrarna, men samtidigt är hon tydlig med att stå på barnens sida.

- Andra får hjälpa föräldrarna, vi hjälper barnen, säger hon.

Regeringen förbereder nu ett förslag på hur villkoren ska bli bättre.

Det finns ingen statistik över hur många familjehem det finns och inte heller över hur stort behovet är. Klart är dock att det behövs fler familjehem.

- Generellt sett är det svårt att rekrytera nya familjehem, säger Birgitta Hagström, sekreterare i sociala barn- och ungdomsvårdskommittén.

Ute på remiss

Förra året fick kommittén regeringens uppdrag att se över den sociala barn- och ungdomsvården. Rapporten blev klar i oktober 2005 och skickades därefter ut på remiss.

Just nu sammanställs remissvaren som ska ligga till grund för en kommande proposition.

Särskild utbildning

Enligt slutrapporten har bristen på familjehem på flera orsaker. Allt färre familjer säger sig ha tid och utrymme till att bli familjehem.

Samtidigt finns det en del svårigheter kring arvodet till familjehemmen. Det är till exempel inte pensionsgrundande.

Därtill kräver fler barn med svåra problem särskilt utbildad omgivning.

Läs mer

Fembarnsfamiljen Almén har nio extrabarn

Johan Gunnarsson