Information viktigt då barn drabbas av katastrofer

Att undanhålla fakta gör allt värre

RELATIONER

Stockholm

Barn som drabbas av katastrofer - till exempel förlorar en förälder - måste få tydlig och detaljrik information om vad som faktiskt skett.

Att undanhålla fakta i syfte att skydda barnet kan skapa mer förvirring och smärta.

- Man måste vara fullkomligt ärlig, allt annat är dömt att misslyckas, säger docenten och barnläkaren Lars H Gustafsson, som under Läkardagarna i Örebro föreläste om barn i katastrofer.

- För barn är det särskilt viktigt att det som skett blir tydliggjort - att de till exempel får se en olycksplats, en kraschad bil, tala direkt med en cancerläkare eller vara med vid en begravning, påpekar han för TT.

Lång process

Gustafsson understryker att barn på många sätt är lika vuxna när de reagerar på en kris. Rädsla, ilska och sorg är vanliga känsloyttringar hos både små och stora. Vad som däremot kan skilja sig åt är hur barn förmår att uppfatta till exempel ett dödsfall.

- Ett litet barn kan ha svårt att ta in det som hänt begreppsmässigt, säger han och påpekar att den känslomässiga bearbetningen går hand i hand med utvecklingen av de intellektuella funktionerna.

Detta gör att bearbetningen och sorgen kan ta längre tid hos ett barn. Om en treårig pojkes pappa tar livet av sig är det till en början svårt för barnet enbart att förstå att pappan är död. När han är fem, sex år kanske han börjar fundera över begreppet självmord. Ett par år senare kommer frågorna om varför och i tonåren påverkar dödsfallet pojkens identifikationsprocess, han kanske undrar över om han själv är som pappan.

- Då kan han på nytt få ett behov av att ställa alla frågor. Problemet är att de vuxna i omgivningen då brukar ha gått vidare, säger Gustafsson.

Beroende

Ytterligare en aspekt som karaktäriserar barns hantering av sorg och kriser är att de är beroende av vuxna. Ett barn som förlorar en förälder blir mycket rädd för att mista även den andra och börjar ofta bevaka den.

Gustafsson understryker vikten av att vuxna möter barn med ärlighet och medmänsklighet. Efter att ha deltagit i många krisgrupper vet han att det är jobbigt för drabbade barn när vuxna låtsas som inget hänt - eller när de är alltför översvallande.

Christina Magnergård Bjers/TT