”Ibland är dagis bättre alternativ än dagmamma”

Nanny AnneLie chattade med aftonbladets läsare

RELATIONER

Afrodite säger : Vad ska man tänka på inför dagisstarten, har du några tips?

AnneLie säger: Inför dagisstarten är det bra att man har varit och besökt exempelvis dagisgården och visat detta för barnet innan. Se verkligen till att planera in inskolningen så att den blir riktigt bra. Barnet ska avgöra när inskolningen är klart så planera din egen jobbstarten med god marginal. Tänk på att detta är den största förändringen i barnets liv och planera så att det verkligen blir lyckat. Gör inskolningen till den stora grej det faktiskt är för barnet. Försök också att ta till dig all information från dagiset. Smygstarta hemma med exempelvis samma mattider, sovtider osv som dagiset har. Då underlättar du för ditt barn att vänja sig vid dagisrutinerna.

Lena säger: Hej! Min sexåring är så orolig för att äta i skolmatsalen, som hon ska göra nu när hon börjat i 0-klass. Hur stöttar jag hene bäst? Vill inte göra för stor sak av det heller...

AnneLie säger: Hej Lena. Starta upp med att gå på caféer och andra lunchrestauranger som har liknande miljö som en skolmatsal. Gör det till en mysig grej mellan er två och prata om att ”så här ser det ungefär ut i en skolmatsat”. Barnet komemr då att uppleva att hon är förberedd på den här typen av miljö och blir lite säkrare. Kunskapen gör att hon blir tryggare om du förklarar för henne hur det går till i en matsal. Det finns flera personalmatsalar eller likanade bufférestauranger som är bra att öva på fyra-fem gånger. Prata även med din dotters närmaste fröken om att den här oron finns hos din dotter så att hon kan vara ett extra stöd till henne när de går till matsalen.

Tonårsmamma säger: Min dotter började i högstadiet i går. Tyvärr så har den tidigare klassen splittrats upp i flera klasser. Hennes kompisar som bor i närheten och som hon leker med mycket hamnade alla i en annan klass och hon i en klass. Nu är hon mycket ledsen över detta. Ska jag be om att hon flyttas till samma klass som hennes kompisar eller ska jag låta henne gå kvar i denna klass och hoppas att hon hittar nya kompisar?

AnneLie säger: Jag tycker du ska strida för att hon ska få gå i samma klass som sina kompisar.

Emma säger: Hej! Min son (2 år) har varit sommarledig från dagis i över 2 månader. Hur tycker du jag ska göra när han ska börja igen?

AnneLie säger: Jag tycker du ska se det som en nyinskolning. Ta gott om tid på er och räkna med att mycket kan ha fallit i glömska hos honom. Det beror också på hur han trivdes på dagiset innan uppehållet. Trivdes han kommer det säkert att gå snabbt och lätt. Annars tar det nog tid.

madde säger: Hej, min son (3 år)går hos dagmamma sedan 1,5 år och har i måndags kommit tillbaka efter 7 veckors ledighet. Imorse grinade han för första gången någonsin när vi har lämnat honom där. Inte ens när vi hade inskolning med honom har han grinat när vi lämnade honom. Varför reagerar han så.

AnneLie säger: Det kan vara svårt att säga. Men eftersom han har haft en tajt relation under en period med er så kan det hända att han har separationsångest. Han är tre år och det är en period då barnet verkligen vill vara delaktiga i beslut och därför reagerar han när saker och ting beslutas över huvudet på honom. Försök att se detta som en återinskolning med kortare dagar och att du stannar kvar och är med lite i verksamheten. Men framför allt se över barngruppen och se till att han har jämnåriga kompisar hos dagmamman. Ibland kan förskola vara bättre att välja när man kommit upp lite i ålder – där finna alltid jämnåriga kompisar och det är det som lockar barnet till dagiset eller dagmamman.

Mormor säger: Jag har ett barnbarn som fyller 3 år i nov. Hon har en stor förmåga att både rivas och spotta när hon inte får som hon vill, vad ska man göra

AnneLie säger: Lyft henne ur situationen. Ha en noll-tolerans när det gäller våld. Lyft in henne till exempel på rummet där hon får lugna ner sig tills hon kan vara delaktig igen. Tydlig gränssättning att detta inte är ett acceptabelt beteende är viktigt.

Linda säger: Vi planerar föräldraledighet för vårt barn och har två alternativ; att han får börja dagis vid 15 månaders ålder eller vid 23 månader. Vilket är lättast för honom?

AnneLie säger: Dra gärna ut det på 23 månader men se då till att utnyttja öppen förskola eller dyligt så att hans sociala färdigheter inte släpar efter. Finns inget sådant alternativ är det då bättre att skola in honom vid 15 månaders ålder. Men håll då nere timantalet per dag.

Karl säger: Jag hålleer på att skola in min son på dagis. Problemet är att jag tycker att en av dagispersonalen är lite väl barsk mot barnen. Hon har en hård ton och jag har sett att hon t o m tar tag i barnen hårt i armarna och sliter i dem när de inte lyder henne. Jag vill inte att min son ska få samma behandling. Tyvärr finns det ingen chans att byta dagis. Hur tar jag upp detta? Pratar jag med henne direkt eller ska jag gå till förestånadaren? Eller är detta ett OK beteende?

AnneLie säger: Jag tror att det är ett OK beteende. Barn behöver tydliga gränser och personalen måste kunna agera handfast. De är proffesionella inom detta området. Men ta gärna upp hur du känner inför denna behandling och vad din son är van vid hemifrån. Ta upp ditt perspektiv i denna fråga med den personalen. Men - vill inte du att en agerande och en handfast personal går emellan och bryter om din son blir illa behandlad av andra barn? Det kan vara värt att fundera på för det är inte ovanligt att barn kan vara riktigt hårda mot varandra.

Agnes säger: Vad gör jag om mitt barn inte vill gå till skolan?

AnneLie säger: Vi har skolplitkt. Problemet måste lösas. Du kanske måste följa med barnet till skolan och även söka efter orsaken till problemet. En vanlig orsak är osäkerhet hos barnet eller mobbing. Är det något av detta är alternativet inte att tvinga barnet till skolan utan att lösa problemet. Det finns mobbingteam på skolan som man kan ta hjälp av om det skulle behövas.

Caroline säger: Hejsan AnneLie! hur ska vi får våran son på 2 år och 4 månader att lyssna på oss! Han bara skrattar oss i ansiktet när vi säger till!

AnneLie säger: Många barn skrattar för att de inte vill ”förlora ansiktet”. Men om du bara lungt står på dig och inte bryr dig inte om att han skratta ska du se att du får honom att göra som du vill. Låt dig inte provoceras av hans skratt. Fokusera på att se till så att han gör det du kräver.

Markus säger: Hej, jag har några frågor. När brukar barn börja prata lite mer förståligt? Min son är 2 år och han säger enstaka ord och bubblar en massa. När är det dags att börja potträna? Vad bör man tänka på vid potträning?

AnneLie säger: Språkutvecklingen är individuellt. Generellt är pojkar senare utvecklade i talet ochdet går inte att träna. Men läs gärna och prata mycket med barnet - det hjälper en del. Och som mamma ska man tänka på att inte förekomma barnets behov utan låt barnet uttala sin önskan. Mammor förekommer barnens behov medan pappor ofta inte förstår barnets behov och därför låter de dem mer använda språket för att förklara sig. När det gäller potträning så finns det ingen särskild träning där heller. Prova istället på sommaren när barnet går lättklädd. Om inte barnet då förstår eller känner av sina egna signaler eller visar eget intresse för att använda toalett eller potta så är barnet inte heller moget. Det är individuellt när barn blir torra. När man påbörjar och provar om barnet är moget för potta får man också vara beredd på att tvätta mycket. Tips: Vissa barn kan ha sin pottstund framför bolibompa. Då kan det komma något i pottan som man sedan kan visa barnet och det kan vara en lite mer odramatsik potträning. Mer som en kul grej.

Majas mamma säger: Min dotter är 18 månader och vi håller på att skola in henne på dagis. Det går jättebra, hon gillar fröknarna och jag har kunnat gå ifrån efter bara ett par dagar. Nu till mitt lilla problem, alla varnar mig och säger: Vänta bara det kommer bakslag! Gör det alltid det eller är det så att min självständiga tös älskar dagis redan nu?

AnneLie säger: Någon gång måste barnet bli ledset. Men det kan handla om en enda gång bara. Annars är det inte normalt om inte barnet någon gång visar separationsångest. Värre än så behöver det faktiskt inte bli. Den normala utvecklingen är att man gillar sitt dagis men att man som sagt en och annan gång får separationsångest. Och det ska man definitivt inte se som ett bakslag utan snarare som ett normalt beteende och en viktig del i barnets känsloliv; att han eller hon markerar att det inte alltid är OK att mamma eller pappa går. Även om man gjort en trygg inskolning så är det alltså ändå inte konstigt om barnet reagerar på att du går.