”Vi kände direkt att vi ville ha ett barn till”

Patrik och Pernilla kom närmare varandra efter dottern Majas död.

1 av 2
alltid närvarande ”För oss kommer Maja alltid att vara en i familjen”, säger Pernilla. I dag har hon och Patrik barnen Hugo och Ellen.
RELATIONER

Många par orkar inte fortsätta ihop efter en stor kris.

Men dottern Majas död förde makarna Svensson närmare varandra.

En mulen kväll i början av november år 2000 ligger Patrik Svensson och slökollar på en film i soffan. Frun Pernilla är på porslinsmålningskurs. I soffan bredvid ligger snart tre månader gamla dottern Maja och sover. Så knackar det på dörren. När Patrik går för att öppna kastar han en snabb blick på Maja.

– Jag hinner tänka att något inte står rätt till, Maja ser så blek och slö ut. Jag rusar tillbaka in i vardagsrummet. När jag lyfter upp Maja är hon helt lealös.

Hämtar Pernilla

Kompisen Mika som just kommit ringer SOS-Alarm medan Patrik ger Maja hjärt– och lungräddning. Inom kort är ambulanspersonalen på plats. Patrik åker med i en av bilarna. Mika hämtar Pernilla.

– Jag förstod att något hänt även om Mika inte sa vad det var. Men jag blev inte hysterisk, säger Pernilla.

På akuten lotsas hon snabbt in till rummet där Patrik sitter ensam i en stol, barfota och i träningsbyxor. Han är kritvit i ansiktet.

– Då förstod jag att något var väldigt fel.

Efter en timme på intensiven kommer en läkare tillbaka med Maja – hon är död. Under den en och en halv vecka som följer fram till begravningen är Patrik och Pernilla hos sin lilla dotter varje dag. De håller henne, klipper av en hårlock, tar hand- och fotavtryck och många kort. En läkarsekreterare, som förlorat ett barnbarn, uppmanar dem att tänka igenom allt ordentligt och ta god tid på sig att ta farväl av Maja.

– Det är vi tacksamma för i dag. Vi har aldrig behövt ångra något, säger Pernilla.

Många gånger har Patrik rannsakat sig själv för det som hände. Hur länge låg Maja i soffan? Kan hon ha glidit över på magen och kvävts? Men obduktionen visade inget fel.

– Det kändes skönt. Och Pernilla har aldrig anklagat mig.

Patrik och Pernilla tycker att Majas död stärkt banden mellan dem. De hade regelbundna samtal med präst och kurator och fick snabbt kontakt med andra drabbade genom föreningen Spädbarnsdöd. Det var en stor tröst att se att det går att klara sorgen. De var sjukskrivna ihop på heltid i två månader.

”Ständigt med oss”

– Det fanns de som tyckte att det var konstigt att jag var sjukskriven. Som man får man inte vara ledsen. ”Hur mår Pernilla?”, frågade folk i affären. Som om min sorg inte räknades, säger Patrik.

Knappt tre månader efter Majas död blev Pernilla gravid på nytt: ”Jag kände direkt att jag ville ha ett till barn.” I dag far två pigga lintottar omkring hemma i huset i Tvååker, Hugo, 5, och Ellen, 2.

På vardagsrumsbyrån ligger ett väl tummat fotoalbum med Majas namn.

– Maja finns ständigt med oss. Vi firar hennes födelsedag med tårta vid graven. Sedan åker vi till Liseberg. Majas dag ska vara en familjedag, säger Pernilla och fortsätter:

– Vi blir glada när folk vågar fråga hur det går med Maja i dag. Vår största rädsla är att hon ska bli bortglömd.

Plötslig spädbarnsdödlighet drabbar oftast för tidigt födda

Nneka Amu