”Förr hängde jag på klubbar - nu gränslar jag en grön korv”

RELATIONER

Gravidvärlden är verkligen mysko. Ibland angränsande till lätt surrealistisk.

Veckans tre bästa:

I en gravidtidning får jag rådet att släcka ner hemma, tända levande ljus, spela lugn musik (underförstått Enya), ta fram färg och papper - och börja måla fritt efter mina föreställningar om barnet i magen. På så sätt kommer jag närmare mitt barn.

Haha, säkert. Vem fan tror de att jag är? Jag är på smällen – inte på arbetsträning för debila.

Jag går på vattengympa för gravida, vilket jag verkligen vill understryka är jättebra. Det är bara lite mer skruvat än vad jag är van vid. Ärligt talat, hur många gånger i livet står man i grupp och blir uppmanad att ”knipa om ändtarmen”? Eller ännu värre: ”föreställ dig att du har en tampong inne som någon försöker dra ut medan du håller emot”. Vaaa?!? Det är en fullkomligt sanslös bild. Vi går också igenom ett fejkat värkarbete och låtsasföder barn till tonerna av Carolas ”Fångad av en stormvind”. ( Vilket låtval. Om den låten spelades på förlossningen skulle mitt värkarbete med största sannolikhet avstanna helt. ) När vi slutligen uppmanas att sätta oss gränsle över färgglada flytande korvar och låtsascykla omkring i vattnet klarar jag inte mer. Jag håller på att fnissa på mig. Få se nu? för tjugo år sedan var jag punkare. För tio år sen hängde jag på indieklubbar. För sju år sen bildade vi bandet ”Han dog naken” och lät oss plåtas i ett hönshus iförda solbrillor och blasé uppsyner. Idag låtsascyklar jag omkring på en mintgrön korv. Något har hänt.

När jag berättar för min redaktör om vattengympaupplevelsen utbrister hon ”Det är inte klokt. Det enda som fattades vore väl att dvärgar kom inhjulande i lokalen.” Där sätter hon huvudet på spiken. Jag hade helt enkelt en ”Nära Twin Peaks-upplevelse” på vattengympan. Hela graviditeten är förresten en ”Nära Twin Peaks-upplevelse”.

Under veckan har jag också gått på Försäkringskassans information om föräldraförsäkringen i hopp om att förstå något. Så naivt. Vi är ett tjugotal blivande föräldrar som utbyter förtvivlade blickar med varandra medan informatören maler på: Du ska anmäla föräldrapenning absolut senast samma dag som du ska ta ut den. När barnet föds ska pappan anmäla senast dagen efter. Det gör han enklast på nätet, fast kvinnan ska inte anmäla på nätet för till det behövs barnets fyra sista siffror. Mamman ska istället fylla i en blankett, gärna i förväg men helst inte. Det är smart att blanda lägstanivådagar med sjukpenningdagar, fast inte förrän du har tagit ut 180 sjukpenningdagar, förstås.

Efter en stund öppnas dörren och sju dvärgar kommer inhjulande. Ungefär.