Graviditeten är kantad med fula ord

Terri Herrera Eriksson om ord som fosterfett och slempropp

RELATIONER

”Jag undrar hur folkpartiet tänker göra med svenska språkets äckliga ord i sina språktest för invandrare. Svenskan är full av äckliga, vämjeliga, motbjudande ord som Lars Leijonborg riskerar ge ännu större spridning om hans förslag går igenom.”

Så skrev journalisten Stephan Mendel-Enk i en Metro-krönika för någon månad sen och klassade ”samliv” som ett äckligt ord.

Välkommen till mitt liv, Stephan! Alla som har varit gravida eller nyförlösta vet att livet som bebisförälder kantas av sjukt fula ord. Samliv är ett av de finaste uttryck vi får höra.

Tidigare i veckan fick jag en flaska mandelolja. Trevligt, tänkte jag - ända tills givaren föreslog att jag skulle använda den till ”massage av mellangården”. Hmmm? Var det inte där Lasse, Bosse och Lisa i Bullerbyn bodde? Varför, varför finns ord som ”mellangård”? Varför kunde jag inte bara få flaskan utan uppmaning om exakt var jag kunde använda den? Det är som om min man skulle få en väldoftande duschtvål av sin arbetsgivare med tips om att ”den är särskilt bra till rengöring av förhud och pung”. Händer det någonsin? Icke.

Varför i all världen blir man så mycket kropp när man är gravid? Det är bara då sånt här händer. Mer eller mindre främmande människor blir plötsligt obehagligt intima, de berättar om stygn i vaginan, frågar om viktuppgång och vill absolut veta om man har testat färdknäppen. Var tog privatlivet vägen?

Igår fick jag ett utskick om produkter som hjälper mot såriga vårtgårdar. Varningslampan blinkar - hopplöst fult ord igen! (Bodde inte Britta och Anna i Vårtgården? Nej, kanske inte?). På kvällen läste jag en förlossningsartikel som bjöd på begrepp som ”fosterfett”, ”livmodermun”, ”snedklipp” och världshistoriens klart vidrigaste ord: ”slempropp”. Fan, inte nog med att graviditet och förlossning är jobbigt rent fysiskt – måste det också kantas av motbjudande ord?

Nej, tacka vet jag uttryck som ”sätesbjudning”. Det låter i alla fall lite festligt; ”Välkommen till min sätesbjudning! Medtag egen dryck.”

Trots att vi alla vet att det inte är kul alls i verkligheten.

Veckans godispåse:

Hur skulle vi klara oss utan gravidbibeln ”Mammapraktika” av Leni Söderberg? Tur att barnet kommer snart, för nu börjar sidorna ramla ur pärmen.

Veckans bajsblöja:

Jag är allergisk mot hysteriska bantarföräldrar som ger ungarna GI-mat och säger att frukt är godis (det är det INTE). Men det faktum att en svensk genomsnittsunge får godis 3-5 gånger i veckan och 1,5 liter läsk per vecka är ännu mer vansinnigt. Det finns något som heter föräldraansvar. Och lördagsgodis.