”Jag ville ta hand om Samuel”

Ingela tycket att adoption var det bästa alternativet

RELATIONER

Efter flera års väntan på den rätte bestämde sig Ingela i stället för att adoptera.

Förra året åkte hon till Vietnam för att hämta den tvåårige sonen Samuel.

genomtänkt val. ”Adoption var det bästa alternativet för mig”, säger Ingela.
genomtänkt val. ”Adoption var det bästa alternativet för mig”, säger Ingela.

— Många drömmer om att bära och föda ett barn, men det är lika häftigt att få ta hand om ett föräldralöst barn, säger hon.

För tre år sedan ställde sig Ingela i kö till en adoptionsförmedling. Egentligen dök de första adoptionstankarna upp redan för sex år sen, när hennes bästa väninna började prata om adoption för egen del.

– Då var jag ännu inte redo, säger hon. Men sen kände jag att jag inte längre hade tid att vänta på att träffa någon. Jag ville inte heller bli en alltför gammal mamma.

”Inte min stil”

En bekant rådde henne att spara pengar genom att gå ut på krogen och ragga upp någon för att bli med barn.

– Det är inte min stil. Vad säger man sen till sitt barn? ”Jag vet inte vem din pappa är, men vi hade en kul natt ihop.”

Insemination i Danmark kändes inte heller rätt. Hon hade svårt att släppa tanken på att hennes barn som tonåring skulle dra ner till Köpenhamn, sätta sig på Ströget och spana efter sin pappa i folkvimlet.

– Jag tyckte att adoption var det bästa alternativet för mig. Många drömmer om att bära och föda ett barn, men jag tycker att det är lika häftigt att få ta hand om ett föräldralöst barn som redan finns.

Omtumlande möte

Efter en tuff utredning och mycket pappersarbete fick Ingela besked i februari 2005 att det fanns en liten kille i Vietnam för henne. Fyra månader senare fick hon hämta honom.

Det första mötet med tvåårige Samuel var omtumlande. Hon var jättenervös och han livrädd. Efter Ingelas andra besök på barnhemmet fick Samuel följa med sin nya mamma hem.

– Det var både skrämmande och väldigt stort. Men trots att vi fick en annorlunda start än vanliga familjer så övergår det mesta till det normala på överraskande kort tid. Snart har man precis samma bekymmer och samma glädjeämnen som alla andra föräldrar.

Nu har Ingela varit Samuels mamma i ett år. Hon tycker att det har gått förvånansvärt lätt både med anknytning och med vardag. Men alla är inte positiva till ensamadoptioner, eller till adoptioner överhuvudtaget.

Klarar sig lika bra

– Många länder vill inte att ensamstående ska få adoptera och jag har också fått frågan om varför jag i stället inte skänker pengar till exempelvis SOS barnbyar så att barnhemsbarnen kan bo kvar i sitt ursprungsland. Men alla barn har rätt till en familj. Jag skänker gärna pengar som kan ge dem ett drägligare liv, men de är fortfarande föräldralösa.

– Ensamstående är nödvändigtvis inte heller ett civilstånd för alltid. Jag har fortfarande inte släppt tanken på att träffa en man, som i bästa fall skulle bli en bonuspappa åt Samuel.

Hon påpekar också att nya studier visar att barn till ensamstående klarar sig minst lika bra som barn med föräldrar som lever ihop.

Ingelas för- och nackdelar med ensamansvaret:

Att adoptera som ensamstående

Terri Eriksson Herrera