Nu har hårdingarna blivit mjukispappor

”Hemliga pappan”: Nu blir vi bara fler och fler

1 av 3
RELATIONER

De pratar hellre barnmat än fotboll. Och går hellre på babyrytmik än rockkonsert.

Mjukispapporna har gjort entré – och är här för att stanna.

– Bland nästa generation föräldrar kommer dubbelt så många att vara pappalediga, säger Andreas Ekström.

Hans bok hade sannolikt aldrig getts ut om han varit kvinna. Det tror i alla fall Andreas Ekström själv. ”Hemliga pappan” heter den och bygger på hans succéblogg med samma namn. Knappt ett år har gått sedan han – utan att avslöja sin identitet – skrev sin allra första rad om de första stapplande stegen som pappa och inte minst: om kärleken till sin nyfödda dotter. Gensvaret blev enormt.

– Det är fortfarande få pappor som skrivit sina berättelser, därför blir det nog extra stort pådrag, säger Andreas Ekström.

Krångel – inte kaos

”Hemliga pappan” handlar om något så ovanligt vanligt som kompromisslös föräldralycka. Lyckan över att vila nästippen mot sin lilla dotters, bada henne i den orange baljan från 70-talet och busa med henne till Jackson Fives ”Blame it on the boogie”. Den känslomässigt hämmade 40-talistpappan känns långt borta. Den självupptagna pappastrebern från 80-talet likaså. Andreas Ekström, född 1975, håller papparollen högre än allt annat.

– Det är inget svårt jobb att vara pappa i min familj – än. Visst finns det tillfällen när jag är gråtfärdigt trött och kokar av frustration. Som när jag inte lyckas få dottern att somna eller när hon spottar ut maten. Men det är så små saker jämfört med att jag får ha henne i mitt liv.

Sömnlöshet och matkrångel i all ära, den kaostillvaro som beskrivits i den ena mammaboken efter den andra syns knappast till i ”Hemliga pappan”.

– Det är klart att det är mer tacksamt att vara pappaledig än mammaledig. Vi slipper sviterna efter förlossningen och amningströtthet. Min fru hade redan byggt upp en fungerande vardag med vår dotter när jag tog över nu i våras.

Behov av ömhet

Andreas Ekström är glad och chockad över den uppmärksamhet hans blogg – och nu boken – fått. Han tror att det finns ett stort behov av ömsinta kärleksbeskrivningar av föräldraskapet, att även andra tröttnat på att barn ständigt ses som ett problem.

Bland förebilderna finns pappa studierektorn som var hemma med båda barnen en dag i veckan under uppväxtåren på 70-talet, ”lite av en pionjär för sin tid”.

Samtidigt värjer han sig med kraft mot bilden av sig själv som den idealiske pappan. Han är nybörjare och de mindre smickrande egenskaperna finns även här.

– Jag har inget tålamod. Eller så här: Jag har tålamod för det långa projektet, att ändra mitt liv. Det är i de små stunderna i vardagen som det brister. Men jag älskar min dotter över allting annat och för mig är det den bästa egenskap man kan ha.

Och han är hoppfull inför framtidens pappor.

– Jag är övertygad att det redan bland nästa generation kommer att vara dubbelt så många som tar pappaledigt jämfört med i dag.

Grabbarna som blev babymjuka

”Det största i mitt liv”

”Sjukt roligt att ha barn”

Foto: kalle Assbring

”Jag orkar inte vara utan dem”

Foto: Frida Lenholm

De nya farsorna om fällor och falukorv

Välkommen till det nya livet

av Fredrik Emdén (Prisma 2006).

Värsta pappan!

av Ronny Olovsson (Bonnier Fakta 2006).

Uppdrag: Pappa

Antologi (Månpocket 2005).

Koka makaroner

av Johan Nilsson (Wahlström & Widstrand 2003)

Nneka Amu