"Varför ska bebisar gå på specialanpassade gudstjänster?"

Terri Herrera Eriksson är skeptisk till det ökade kulturutbudet för småbarn

RELATIONER

Iker är en månad gammal och långsamt börjar jag längta till ett liv utanför vardagsrumssoffan. I Stockholm råder definitivt ingen brist på aktiviteter, varken för föräldrar eller för spädbarn.

Häromdagen passerade jag skylten: ”Alla föräldrar med barn 0-10 månader är välkomna till en gudstjänst på barnens nivå där alla fem sinnen aktiveras.”

Vad i all världen är en gudstjänst på min sons nivå? Han är enbart intresserad av mjölk, blöjbyten och möjligtvis färgen grönt. Fast den största frågan är naturligtvis varför bebisar ska gå på specialanpassade gudstjänster. Är det för att få kristet utseende redan i tidig ålder? Eller blir de gladare än andra kids? Min teori är att det främst är de understimulerade föräldrarna som blir nöjda och glada. Men om det nu är för föräldrarnas skull vore det betydligt enklare att arrangera en gudstjänst för föräldrar (där bebisar är välkomna).

Jag har inga problem med aktiviteter som Riksteaterns ”Barnvagnskabaré”, som är en föreställning som riktar sig till föräldralediga, eller babybio, där morsor och farsor har möjlighet se de senaste filmerna utan att fixa barnvakt. Det är kanon att vi föräldrar kan komma iväg på lite evenemang utan att behöva be om ursäkt för att vi har barnen med oss.

Däremot ställer jag mig helt frågande till det ökade kulturutbudet för bebisar. Babysim och öppen förskola är såå 2001. Nu är det häftigare grejer som gäller. Morgontidningen rapporterar om salsa, konstvisningar, teater och gympa för knoddar som knappt kan fästa blicken. Man kan tydligen aldrig börja för tidigt med medelklassfostran.

Slagfärdiga Hermanita, som är skådespelare, kommenterade de utsålda föreställningarna av ”Babydrama” (som riktade sig till barn mellan 6-12 månader) med orden:

– Var det verkligen det här som skådisarna i ”Babydrama” drömde om när det gick på scenskolan? Att få gunga fram och tillbaka och göra miner för en dregglande publik? Själv hade jag helt andra ambitioner.

Jag tycker att babyteater och gudstjänster i ring på golvet är alldeles för mjukt och mesigt. Ska man träna sina bebisar andligt, fysiskt och kulturellt ska det vara mera hardcore. Iker ska plugga babyfranska, anmälas till spädbarnsbalett och öva skalor redan imorgon.

Äldre krönikor:

Terri Herrera Eriksson (anna.swantesson@aftonbladet.se)