"Hisnande glapp mellan teori och praktik"

Terri Herrera Eriksson tycker att BVC:s rådgivning är hopplös

RELATIONER

När min dotter föddes för fyra år sen blev vi informerade om att napp inte var bra. Det förstörde både amning och tänder, hette det.

Det var på den tiden när studier visade att barn mådde bäst av att sova nära föräldrarna.

Idag är rekommendationerna annorlunda. Enligt tre av de tyngsta namnen inom barnmedicin ska nyfödda sova i egen säng och ha napp för att undvika plötslig spädbarnsdöd. Socialstyrelsen har hakat på och uppdaterar nu sina råd.

Plötslig spädbarnsdöd är alla föräldrars mardröm, så det första vi gjorde när vi kom hem från bb för en dryg månad sen var att köpa nappar och montera ihop spjälsängen. Monteringen gick jättebra. Det stora problemet var den mänskliga faktorn. Nyfödde Iker vaknade varje gång vi lade över honom i babysängen och tappade nappen varannan minut. Inte undra på att barnet inte dör i sömnen. Han sover ju inte alls under de förhållandena (och definitivt inte föräldrarna).

Glappet mellan teori och praktik är aldrig så hisnande som i småbarnsvärlden. Barnläkarnas råd är ungefär lika givande som att få tipset ”För att undvika att din tonåring super bör det inte dricka alkohol”. Man får veta målet, men inte hur man gör för att nå fram till det. Det är oerhört frustrerande.

Andra exempel på avståndet mellan teori och praktik:

"Sov när babyn sover" - Okej. Då låser jag barnvagnen och lägger jag mig raklång på gatan. Alternativt somnar framför ratten.

"Man vet att babyn har ätit färdigt när den släpper taget om bröstvårtan eller somnar" - Om den inte några minuter senare kommer på att den vill ha efterrätt. Trerätters, eller femrätters. Ja, så har vi flipperspelsungarna som låter bröstvårtan åka in och ut ur munnen till synes bara för skojs skull. Då gäller det att hänga med.

"För att inte barnet ska vakna av att den saknar nappen ska man ta ut den när babyn håller på att somna in" – Så var vi där igen. En god idé för alla som vill leka börja-om-och-natta-babyn-leken halva natten.

Nej, då är det tur att BVC-personalen vet besked. Förra veckan hade kompisen Å följande konversation med barnsjuksköterskan:

– Babyn är fem veckor gammal och kan vara vaken i fem timmar i sträck, är det vanligt?

– Det är ni som ska bli experter på ert barn.

– Jamen är det VANLIGT?

– Alla barn är individuella.

– Jovisst, men får du som träffar så många småbarnsföräldrar fler vittnesmål om så små barn som är vakna så länge?

– Alla barn är individuella.

– Självklart. Men du måste väl kunna svara på om det är vanligt eller ovanligt?

– Ni ska försöka läsa av barnets signaler.

Varför finns det överhuvudtaget personal på BVC? Man kan spara jättemycket skattepengar på att sätta upp automater som rapar upp standardflosklerna ”Det är normalt”, ”Inget barn är det andra likt” och ”Läs av barnets signaler”. (Min son har fått grönt hår över natten. – Det är så normalt. Varför väser min dotter ’I see dead people’?- Inget barn är det andra likt. Jag fattar ingenting, babyn vrålar vad jag än gör - Läs av barnets signaler.)

Tack för hjälpen alla experter! Nu vet jag precis hur jag ska göra med min nyfödde.

Tidigare krönikor:

Terri Herrera Eriksson (anna.swantesson@aftonbladet.se)