Sova - vad är det? Ett nytt japansk bilmärke?

Terri Herrera Eriksson håller på att bli knäpp av sömnbrist

RELATIONER

Får mejl från kompisen på andra sidan jordklotet: ”Hur går det med bebisen? Får du sova?” Jag svarar: ”Sova- vad är det? Ett nytt japansk bilmärke?”

Sen skrattar jag osunt länge åt mitt eget skämt. Det är torsdag och jag har just levererat veckans första lustighet. Förmodligen är det också det sista skämtet för veckan.

För humorn är det första som försvinner vid sömnbrist. Man sitter och glor på ”Kvarteret Skatan” eller gamla repriser av ”Seinfield” utan att fatta vad som är kul. Eller vad som överhuvudtaget är den röda tråden.

Jag närmar mig det klassiska ”tremånadersruttnet”. De första månaderna med en ny bebis är en märklig blandning av kaos och förälskelse. Man sover för lite, men tycker att det är rätt okej ändå. Men snart lägger sig nyförälskelsen och då blir alla kroppsliga symptom kännbara: spänningshuvudvärk, yrsel och uppenbara koncentrationsrubbningar. Dessutom lider jag av afasi på grund av sömnbristen. Jag påstår att jag har ätit ”kalvbräss” till middag, fast det heter rödspätta - egentligen äter jag varken kött eller vet vad kalvbräss är. Jag blandar in allt fler spanska ord i svenska meningar - och spanskan låter dessutom kass. Plågsamt ofta kallar jag min son för Omar (Albas docka) eller, ännu värre, pekar åt hans håll och säger ”Vad heter han som ligger där borta nudå?”. Dessutom upprepar jag mig hela tiden – man minns aldrig vad man har sagt när man är trött.

Lyckligtvis är jag inte ensam om att ha blivit knäpp av sömnbrist. Jag kom på tvåbarnsmamman Hermanita med att vyssja sin handväska till sömns när vi hade barnfri fika strax före jul. Och B, som just fick barn, har skickat flera mejl med nästan identiskt innehåll. Måndag: ”Visste du att M fyller år på lördag? Jag ska ordna en överraskning åt honom.” Onsdag: ”M fyller år på lördag och jag tänker överraska honom, kul va?” Söndag: ”Jag vet inte om du vet det, men M fyllde år igår.” Hon, som alltid har varit oerhört rapp, har blivit direkt trög. Hon tappar tråden när hon ska berätta något och kan inte lyssna på mer än tre ord i taget. Man får tala till henne som till en hund: ”Gå dit!” ”Sitt där!” ”Varsågod – ät.”

En populär föreställning hos folk är att kvinnor som ammar blir osmarta. Det talas hånfullt om mammor med ”gröt i huvudet”. Jag betvivlar att det är amningens fel. Det KAN ju ha ett samband med att man aldrig får en hel natts sömn. Om farsor skulle ta dygnet-runt-ansvar för en nyfödd skulle de nog också börja snacka om kalvbräss och sjunga godnattsånger för formbröd, trots att de inte ammar. Längre tids sömnrubbningar gör dessutom att man upprepar sig hela tiden – man minns aldrig vad man har sagt när man är trött. Har jag redan skrivit det, förresten?

Läs mer:

Terri Herrera Eriksson (anna.swantesson@aftonbladet.se)