När blev aga trendigt?

Terri Eriksson: Det var det här våra föräldrar kämpade för att få bort

RELATIONER

Det började med en kanske berättigad curlingdebatt i januari 2004. Sedan började det skena iväg. Idag vill föräldrar ses som vad som helst utom mesiga och eftergivna. På kafferasten försöker folk överträffa varandra i vem som har mest pli på ungarna:

”Inget som helst socker i veckorna – och bara en godisbit på lördagen.”

”Hemma har vi börjat med utegångsförbud om Felix inte diskar minst två gånger i veckan.”

”Alla barnen måste sova i sina sängar hela natten. Vaknar de och vill något så får det vänta till morgonen. Jag är ingen jävla passupp.”

”Vi har inrett en skamvrå under trappan.”

Hmm, något för hippa föräldratidningar att ta efter; ”Inred barnets egen skamvrå – inredningsarkitekten tipsar om bästa knepen för att få till en riktigt trist hörna”.

För ett par veckor menade debattören Elise Claesson att Sverige har världens mesigaste föräldrar, man ska sätta gränser genom att boxa till sitt barn. Min gissning är att den kolumnen inte hade publicerats för två år sen.

Nu tittar vi på Supernanny som tar i med hårdhandskarna och visar både föräldrar och barn var skåpet ska stå. In i skamvrån. Ta favoritleksakerna om han skriker. Låt henne gråta sig till sömns. Den man älskar sätter man gränser för. Den man älskar agar man. Satsa på allt utom dialog.

Hallå Sverige! Hur i all världen hände detta? När blev aga, skamvrå och bestraffningar trendigt? Det var det här våra föräldrar kämpade för att få bort för att istället lyfta fram en humanare syn på barn.

I Svenskans artikel som drog igång hela curlingmedvetenheten i Sverige berättade psykologen Bent Hougaard om en sjuårig kille som inte orkade hämta vatten själv och till sist lyckades få varm choklad. Vore jag den ungens mamma hade han definitivt få hämta sitt vatten själv. Men killen var sju. Idag har vi sjunkit så djupt att vi är rädda att curla våra ettåringar, som på alla sätt bör skämmas bort.

Jag tycker det är skitjobbigt att min dotter växer upp i ett klimat där man talar om att ”ta i med hårdhandskarna” när man snackar om småbarn. Det är ett vidrigt uttryck som kan rymma allt från att säga ifrån när barnet gör något fel till systematisk misshandel. Ingen backlash i barnuppfostan, tack!

Fler Terri-krönikor:

Terri Eriksson