Jämställda pappor känner press

Kvinnor vet hur svårt det kan vara att kombinera arbete och familjeliv.
Nu är det de moderna männens tur. De som vill vara närvarande pappor, jämställda partners och professionella yrkesmän.
Aftonbladet har träffat två pappor som har känt pressen.

1 av 4 | Foto: ANNA GULLMARK
Full fart  Andreas Stickler med döttrarna Lotta och Anna lagar mat tillsammans hemma i köket. Snart ska de iväg igen.
RELATIONER

SUNDSVALL. Jobba, hämta, handla, laga mat. Och så skjutsa.

Den moderne mannen kläms mellan jobbet och familjen.

Thomas Ekenberg och Andreas Stickler startade eget företag – för att hinna vara lediga.

Det är den egna ambitionen som ställer till det. Ambitionen att göra klart på jobbet OCH hämta på dagis i tid. Och laga mat till familjen. Och skjutsa till träningen. Och se sin partner. Och kanske, kanske, ta hand om sig själv. Om tiden räcker.

–?Den egna tiden är det som oftast får stryka på foten. När allt är avklarat, barnen lagda och disken diskad kanske jag har en stund bara för mig själv. Eller så har klockan blivit så mycket att jag egentligen borde gå och lägga mig, säger Thomas Ekenberg, 43.

Han är på teaterfestival med sina barn Greta, Lisa och August. Tillsammans med vännen och kollegan Andreas Stickler, 41, ska han ägna helgen åt att se resultatet av barnens arbete den senaste terminen. Andreas döttrar Anna och Lotta är med i samma föreställning.

Vill ägna sin tid åt barnen

Det är stojigt. Uppspelta och nervösa barn sätter på sig scenkläder. Föräldrar med något jagat i blicken försöker hitta en plats och de mindre syskonen yr omkring i lokalen.

–?Det är egentligen det här man vill ägna sin tid åt. Att bara vara med barnen och bekräfta dem. Men oftast hinner man ju bara praktiska saker, säger Thomas.

Han och Andreas Stickler har sina prioriteringar klara. De vill vara närvarande pappor och leva jämställt med sina fruar.

På det sättet är de som de flesta moderna män i?dag.

–?Vi är ju uppvuxna på 1970-talet med en samhällsmentalitet som lärde oss att det bara är manschauvinistiska svin som inte gör hälften av jobbet hemma, säger Andreas.

Båda har tagit ut långa föräldraledigheter. Båda har suttit i det föräldrakooperativa dagisets styrelse. Båda har gjort sina perioder i skolans föräldraförening.

Och båda sitter i kläm mellan sina föresatser att vara så bra de kan – och bristen på tid att vara det.

–?De dagar i veckan när jag måste hinna hämta barnen och laga mat FÖRE klockan fem för att hinna köra Anna till gymnastikträningen är sällan så roliga, säger Andreas.

Framför allt när barnen var yngre upplevde de pressen. När nätterna var en hallucinatorisk dvala av vak och utmattning. Och när jobbet krävde lika mycket som det alltid gör. Andreas beskriver hur stressen blev fysisk. Hur magen liksom drog sig uppåt i kroppen och gjorde andningen ansträngd.

–?Jag kommer ihåg hur ljuvligt jag tyckte att det var att få åka på ett vanligt ärende en vardagskväll. Hur jag njöt av att sätta mig i bilen, lyssna på hög musik och bara vara ensam en stund, säger han.

Denna känsla födde behovet att leva på ett sätt som gav mer tid till det som är viktigast. Andreas och Thomas startade därför eget företag tillsammans och arbetar med tidningsproduktion.

–?Många startar egna företag för att jobba som fan och tjäna så mycket pengar som möjligt. För oss var det tvärtom, vi skapade detta för att kunna vara hemma mer och jobba mindre. För att kunna hämta barnen på skolan vid tre, halv fyra varje dag, säger Andreas.

–?Karriär, vad är det? Vi struntar väl i både status och titlar, det här handlar om att skapa utrymme för sånt som är viktigt på riktigt. Om jag måste gå från jobbet för att något av mina barn har blivit sjukt kan jag lassa över akuta jobb på Andreas. Och han gör han likadant för mig, säger Thomas.

Svårt att hinna med

Men trots detta kan det vara svårt att hinna med.

– Jag har nästan alltid en underliggande stress på jobbet. När klockan närmar sig tre och jag måste gå för att hinna till dagis blir stresspåslaget rent fysiskt, säger Thomas.

–?Ibland tänker jag att det hade varit bättre för alla om jag stannat en timme till på jobbet och gjort klart det jag höll på med än att jag stressat rusade i?väg och hämtade tjejerna på skolan, säger Andreas.

Och ...

–?Vissa kvällar går jag och lägger mig medveten om att det inte varit någon lyckad dag. För att jag inte orkat spela spel med tjejerna. Eller för att jag skyndat på dem att gå och lägga sig på kvällen bara för att få en stund att hämta andan. Då försöker jag säga till mig själv att det blir bättre i morgon. Och det blir det ju oftast.