”Att vara vuxen är rena barnleken i jämförelse”

Daniel Pernikliski om tidiga tonår, grupptryck och fylla

RELATIONER
Daniel, 34, är bloggare på Wendela. Här med dottern Edith (även känd som Korvas).
Foto: Privat
Daniel, 34, är bloggare på Wendela. Här med dottern Edith (även känd som Korvas).

Nu vankas det lucia och då bryter helvetet lös.

Den värld som barn i de tidiga tonåren lever i är en avskyvärd plats.

En plats jag inte önskar åt min värsta fiende och en plats jag inte skulle återvända till för några pengar i världen.

Att vara vuxen är rena barnleken i jämförelse. De som hävdar någonting annat har dåligt minne.

De vill och försöker vara stora trots att de fortfarande är barn. Och den bevakning som sker ungdomarna emellan saknar motstycke.

Den och den luktar svett, någon annan har vax i öronen och en tredje har dålig andedräkt.

För att inte tala om den som ertappades med att gå på bio med sin mamma. ”Så jävla töntigt.”

Jag får en stor klump i magen när jag tänker på att allt det här ligger runt hörnet för min styvdotter.

En mildare variant har redan börjat och hon är bara elva.

Fanns det en ”skip-knapp” med vilken man kunde hoppa över några år, skulle jag trycka på den utan att blinka.

Att supa är en av de saker man som tonåring måste testa och det är töntigt att inte våga delta.

Det är omöjligt att hålla full koll på sitt barn och för att verkligen förstå en tonåring måste man vara lika gammal själv.

Och det går inte att låsa in dem heller.

Däremot tror jag att det är enormt viktigt att vara tydlig med sina gränser.

De kommer att dricka ändå, men de måste veta att det inte är okej. Att det inte finns någon möjlighet att smita undan.

Bestäm en tid och ta sällskap med dem hem efter festen. Eller se i alla fall till att vara vaken när de kommer hem, så att de vet att de inte kan smyga in, ångande av sprit, utan att det märks och får konsekvenser.

Våga vara tjatig och nöj dig inte med ett ”meh, det är ju bra har jag ju sagt, sluta tjata”. Och läs mellan raderna, för den sista din tonåring vill prata med, om sådant som är jobbigt på riktigt, är du.

I bästa fall kan de gränser du sätter fungera som ett skydd för barnet mot de andra. "Fan, morsan och farsan har ihjäl mig om jag dricker en droppe".

Sedan är det bara att ta ett djupt andetag och be till högre makter att de ska komma helskinnade ur denna avskyvärda prövning.