Jo, genuspedagoger behövs

Terri vet att det finns knasbollar – men vill inte kasta ut barnet med badvattnet

RELATIONER
Foto: Carolina Byrmo

I Svenska Dagbladet i dag skriver Tanja Bergkvist en debattartikel om att genusvetenskapen har gått för långt; vanvettiga teorier förvirrar bara barnen och är en skam för alla sunda feminister, menar hon.

Självklart har hon rätt i att vanvettiga teorier skadar barn. Feministisk fundamentalism är precis lika helknäpp som vilken fundamentalism som helst.

Däremot känner jag inte igen mig i hennes beskrivning av genuspedagoger som kommer till förskolor och skolor och tar bort dockor, hjältesagor och förbjuder ballerinadräkter på gymnastiken. Jag har, trots att jag skrivit flera artiklar om just genusarbete i skolan/förskolan aldrig hört talas om något liknande – det låter ärligt talat som skräckpropaganda.

En vanlig genuspedagog gör helt andra saker än förbjuder dockor: de filmar exempelvis verksamheten under en dag och tittar sedan på filmen ihop med de anställda. Ofta blir det uppenbart hur olika man arbetar med barnen beroende på kön. Pojkar får lite kroppskontakt och korta tillrop: Sitt still! Inte där! Släpp! (inte olikt dressyr).

Flickorna samtalas det med, man har dem i knäet, gullar med dem på skötbordet och ger komplimanger för deras kläder: Å en så söt tofs i håret du har!

Genusarbete brukar framförallt gå ut på att personalen diskuterar: Varför behandlar vi barnen olika? Vad kan vi förändra? Varför är det viktigt att vi förändrar det?

Jodå, det finns säkert någon överspänd knasboll till genusvetare som har förbjudit ballerinadräkt, precis som det finns läkare som har jour med öronproppar . Men att därifrån dra slutsatsen att genusarbete på dagis och i skola inte behövs är som att bestämma att läkarjourer är dyrt och onödigt (”De sover ju ändå bara med öronproppar!”).

I min gamla skola fick flickorna komplimanger för att de var söta och snälla medan killarna fick höra att de var starka och modiga. Pojkarna fick mycket mer tid än flickor, som placerades mellan bråkiga killar för agera krockkuddar. I skolmatsalen hände det att flickorna inte fick ta om ”för att pojkarna som växer mycket mer än ni behöver maten bättre”. Alla som gått i en sån skola vet att genusarbete behövs. Ärligt talat: jag hade till och med kunnat offra min ballerinakjol för det (även om just tyllkjolsförbudet säkerligen inte hade haft någon verkan på lärarnas taskiga attityd till pojkar och flickor).