”Julklapparna ger inte lyckligare barn”

Malin Wollin önskar Wendelas läsare en signad jul

Foto: Stefan Jerrevång
RELATIONER

Min mest älskade barnbok heter Kajsa Kavat.

Varje kväll läste mamma den från pärm till pärm och hon var osmart nog att göra det så bra att hon så fort hon läst slut var tvungen att börja om.

Jag minns att när jag blev ett något äldre barn kunde tänka att det var rysligt synd om Kajsa som bara fick en endaste julklapp. Men jag var en barnidiot.

För jag tänker mig att trots att hon var ett barn som var fattigt, trots att hon var föräldralös, trots att hon levde med hotet om att när mormor dog skulle hon gå raka vägen till barnhemmet, trots att hon tvingades sälja godis på torget i minusgrader, trots att hon skötte all städning i stugan, trots trots trots detta så var hon ett lyckligare barn än många sönderstressade ungar av vår tid.

Det är aktiviteter, skrik och gap i hallen, alla ska jobba, ingen hinner med och vid slutet av året ska barnen sitta på toppen av ett stort presentberg och kräkas av allt godis de fått.

Kajsa Kavat var ett lyckligt barn. En enda sak önskade hon sig, den vackra dockan hos handlaren. Aldrig trodde hon att hon skulle få den dockan, det tillät hon sig inte hoppas på.

Och mycket riktigt, en dag saknades den i fönstret. På julaftons morgon öppnar hon sin enda klapp och vad ligger där om inte den vackraste docka som någon någonsin har sett.

Helt plötsligt spelade det alls ingen roll att hon saknade både mor och far och framtid och hopp.

Helt plötsligt var hon det lyckligaste lilla flickebarn som gått på jorden och sålt karameller i ett stånd. Och mormor var lika lycklig hon där hon låg i kökssoffan med gipsat ben och flickans väl på sina trötta axlar.

Kajsas lycka över sin docka tog sig ut ur boken, slet sig loss från de tummade sidorna och lade sig tillrätta i mitt minne. Och det är ju väldigt vackert och så men jag har då inte lyckats applicera det på mitt eget föräldraskap.

Vi ska köpa färre klappar, köpa dyrare och färre. Köp vackra dockor hos handlaren. Tänk Kajsa Kavat. Köp Kajsa Kavat.

Avslutningsvis vill jag återge den dikt Kajsa varje kväll läste högt innan hon la sin trötta barnakropp mellan mormors stärkta lakan i utdragssängen:

”Det går en ängel kring vårt hus

han bär på två förgyllda ljus

han har en bok uti sin hand

nu somna vi i Jesu namn.”

Signad jul önskar jag alla Wendelas läsare.