”Det som är självklart behöver ingen förklaring”

Daniel Pernikliski tycker det är toppen att det finns en mörkhyad svenne i barnböckerna – men han behöver sällskap av många, många fler

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

”Kan du komma på någon barnbok med mörkhyade figurer?” frågar jag min styvdotter när hon står i dörren på väg till skolan.

”Nej” säger hon efter att ha tänkt efter en liten stund.

”Nej, faktiskt inte” fortsätter hon och ler fundersamt och gör en min som antyder att hon tycker att det faktiskt är rätt konstigt.

Hon är tolv år och borde ha barnböckerna ganska färskt i minnet.

Själv kommer jag, när jag tänker efter lite snabbt, bara att tänka på ett nummer av serietidningen Bamse med den något ovanliga titeln Bamse och Kalle Svartskalle.

Bamse och Kalle Svartskalle bjuder på en lektion i hur man ska behandla alla lika.

Det är inget konstigt med att Kalle Svartskalle, som är en igelkott, har svarta piggar istället för bruna, som de andra, han är bra i alla fall.

Och det har alla förstått i det tårdrypande slutet, då han får vara med och spela fotboll med sina brunpiggade kamrater.

Han gör till och med mål om jag inte missminner mig – sina svarta piggar till trots.

Eller just det, han var ju helt normal.

Men varför har han då fått ett helt nummer tillägnat sig?

Om man lägger ner mycket möda på att förklara att någonting inte är konstigt och fullkomligt normalt, så uppfattas det lätt som konstigt och onormalt.

Varför skulle man annars behöva förklara det?

Det som är självklart behöver ingen förklaring.

En svart Bamse, lika svennig som den bruna och utan förklaringar om att det är okej att han är svart, hade gjort jobbet bättre.

Nu finns det en mörkhyad svenne som heter Melvin på hyllorna i barnboksavdelningen och det är toppen, men han behöver sällskap av många, många fler.

Annars kommer de godsinta barnen att hålla ögonen öppna, i god Kalle-Svartskalle-anda, efter någon mörkhyad, i sin iver att behandla den lika.