Kanske säger de saker som "du är också viktig"

Daniel Pernikliski om att känna sig som ett barn på avbytarbänken

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

I väntrummet på MVC sitter de, de pappor som har vågat sig dit, som skuggor bredvid sina stormagade respektive.

De vet inte riktigt om de ska lägga det ena benet över det andra, eller om de ska sitta med benen isär, sådär som grabbar gör.

Och de svettiga handflatorna – vad gör man av dem?

För att inte se alltför vilsen ut kanske man håller i en broschyr om mjölkstockning eller något, så löser det problemet med både händernas placering och var man ska fästa blicken.

Men hur man än gör så är det smärtsamt tydligt att man inte är på hemmaplan, eller spelar någon särskilt viktig roll – man är där som en gäst och ett bihang.

Hade MVC varit en klubb hade det stått ”mamman plus en” på inbjudningskorten.

Väl inne på mottagningen vänder sig många barnmorskor nästan bara till mamman.

Då och då kastar de en blick åt pappans håll som säger ”ja, just det, du är ju också med, det var ju kul. Bussigt att du kom och kul att du intresserar dig för din flickväns barn”.

Kanske säger de saker som ”du är också viktig”, precis som en tränare för ett fotbollslag säger till de barn som alltid får sitta på avbytarbänken.

Men det ÄR viktigt, för långt innan barnet är fött (egentligen hundratals år innan) avgörs vem som ska bli dess huvudperson.

Och om papporna vill vara med i kampen om att dela den rollen, måste de vara med från början.

Sen är det nog dessvärre försent.

Då är positionerna är redan tillsatta.

Därför tror jag inte att det är en särskilt dum idé att byta namn på mödravårdcentralen till föräldravårdcentralen, och att där även ta upp andra aspekter, förutom de biologiska, av livet med ett barn.

Papporna skulle få det tufft ändå, de har de traditionerna emot sig. Men det skulle göra en enorm skillnad, om än mest symbolisk, om det stod ”mamman plus pappan” på inbjudningskorten.