”Varför ska de ägna sig åt lekar som anspelar på sex?”

Daniel Pernikliski undrar också varför man i Sverige väljer att kalla det "kids acro"

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Av varje existerande träningsform dyker det ständigt upp nya varianter för att locka utövare. Att berätta att man tillexempel går på aerobics säger inte längre särskilt mycket.

Och det är ju fint med variation, ett utbud att välja från.

Kanske att någon som alltid har haft svårt att masa sig iväg till aerobicspassen, har hittat sin motivation sedan strip aerobics äntligen kom till byn.

När det plötsligt inte bara handlar om vanlig träning längre, utan också om att lära sig att klä av sig sensuellt.

En del vuxna verkar behöva den här sortens kryddor och morötter för att röra på sig. Möjligheten att komma i form räcker i sig inte som lockbete, det måste finnas någonting som eggar fantasin också.

Barn behöver inga sådana kryddor. De har ett medfött behov av att springa och hoppa och den tidigaste träningen handlar mest om att leka och träffa kompisar.

I bästa fall att hitta en aktivitet och en träningsform som man kan fortsätta utöva när man blir äldre. Att man lär sig att göra träning till en naturlig del av livet.

Fantasin behöver de sällan de vuxnas hjälp med.

Därför har jag lite svårt att förstå varför det ska finnas pole dance för barn.

Det är säkert bara en lek, precis som den mesta annan fysisk aktivitet i den åldern – barnen blir säkert inte fördärvade.

Men VARFÖR ska de ägna sig åt träning och lekar som anspelar på sex? Vad är syftet och poängen?

Det är ännu märkligare att de väljer att kalla det för ”kids acro” istället, för att inte skrämma bort föräldrarna.

Vad är grejen med det? Om man nu tycker att det är av yttersta vikt att sexåringar lär sig stripteasens ädla konster, så är det väl jätteviktigt att man kallar det vid sitt rätta namn.