”Det mest positiva vore om Bris inte behövdes”

Men Malin Wollin kan kallt konstatera att vi behöver dygnet-runt-numret – eftersom föräldrar som slår sina små inte bara gör det under kontorstid

RELATIONER
Malin Wollin, krönikör.
Foto: Maria Östlin
Malin Wollin, krönikör.

”Ring Bris” säger vi ibland till våra döttrar när de låter som mormors källardörr eftersom de ”FICK LAX FÖRRA VECKAN OCKSÅ JU”.

Ibland säger vi Ring Bris, ibland påminner vi dem om att de trots allt har det ganska bra i sin fiskmisär eftersom de har egna mysiga rum, en mamma och pappa som älskar dem (och varandra för all del), de får gå på teater och målarskola, de får gå i skolan och sova över hos kompisar och på somrarna åker vi till Öland och äter pastasallad och glass på en långgrund strand.

Så ursäkta mig om jag inte känner din smärta där du gråter över din rosa fiskbit med en klick creme fraiche på.

Jag har alltid älskat tanken på Bris, det är så skönt och hjärtvärmande att vi har ett telefonnummer för våra små som mår dåligt.

Barnens rätt i samhället, det låter ju så bra. Barnen har rätt. Men det har de ju inte.

Allt som Brisfolket får höra är beviset på motsatsen.

Bris är något positivt men det mest positiva skulle ju vara om Bris inte behövdes.

Ska vi därför kallt konstatera att Bris behövs, mer än någonsin, och att vi behöver ett dygnet-runt-nummer dit barnen kan ringa.

Eftersom föräldrar som slår sina små inte bara gör det under kontorstid.