”Jag vill jämna skolan med marken”

Åsa Erlandson om vuxna som missat att rosa är en färg och balett en vacker dans

RELATIONER
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Foto: STEFAN MATTSSON
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.

Okej, då tar vi ett djupt andetag och betänker slutsatsen från Förskoleklass Korkad: Den pojke som klär sig i rosa kläder får räkna med en kökskniv i nacken. Han får också räkna med att bli puttad, kallad ”bög” och frysas ut av de andra barnen under lång tid eftersom personalen i Sveriges bibelbälte antingen är blinda allihop, eller tycker att den som inte passar in i mallen får skylla sig själv.

Jag vill inte kalla in Skolinspektionen. Jag vill hyra en bulldozer och jämna den här skolan med marken. Den fyller ändå ingen funktion. Platsen upplåtes lämpligast till en ny skola för vuxna som missat grundläggande kunskaper: att rosa är en färg och balett en vacker dans. Det är bara kläder! Inget hot. Och viktigast av allt, att man ska få klä sig i bananskal från topp till tå om man så vill utan att behöva ta skit. Är det någon som blir provocerad, kränkt eller upprörd över hur ett barn klär sig så har de svagt psyke.

Jag struntar fullkomligt i om sexårige Oskar, som han inte heter, kommer att bli bög, bi eller superstraight när han blir stor. Det har inte vi med att göra. Den enda passande etiketten är hjälte – att våga stå på sig. Jag hoppas innerligt att Oskar kommer att trivas bra på sin nya skola och fortsätter att vara sig själv. Om fler vore som han, vore världen en bättre plats.

Överhuvudtaget är det dags för förskolepersonal att inse att mobbing inte bara finns i skolans värld. Det är ett dagisproblem också, även om terrormetoderna inte har hunnit utvecklas lika mycket, höll jag på att skriva innan den där kökskniven åkte fram.

Det är också dags att pojkar får samma valmöjligheter som flickor. För det är barnens klädval det handlar om, inte galna föräldrar som ”tvingar på dem sina sjuka idéer”. Alla som träffat en sexåring vet att det inte funkar så. Flickor går i byxor utan att någon reagerar, men en pojke som vill känna volanger dansa runt benen utlöser fortfarande ett ramaskri. Varje gång det händer måste jag ringa Fröken Ur för att kontrollhöra vilket sekel vi lever i, om det är 1911 eller 2011.

Häromveckan rapporterade Aftonbladet om en förskola i Stockholm som inte stoppar in barnen i olika könsfack. Uppenbarligen något oerhört kontroversiellt för artikeln slog kommentarsrekord direkt med upprörda inlägg om sekterism och hjärntvätt. Men fallet med Oskar visar att det inte är ”tokiga genuspräster” vi ska vara rädda för. Utan blinda, inskränkta människor.