”Jag är glad att PGD finns”

Åsa Erlandson ser stor skillnad mellan de som väljer bort en dödlig sjukdom och de som
vill välja kön bara för att det ska passa in i den ”perfekta familjen”

RELATIONER
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Foto: STEFAN MATTSSON
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.

Han har rullstol, svårt att andas och har så svaga muskler att han

måste få hjälp att tvätta och klä sig. Hjärtat har börjat svikta och

det är svårt att andas.

Nej, jag talar inte om en 80–årig man. Utan om en 10–årig pojke med

Duchennes muskeldystrofi, en ovanlig ärftlig sjukdom som inte går att

bota.

Därför är jag glad att PGD finns. Föräldrar som använder den metoden i

Sverige väljer inte kön. De väljer bort en dödlig sjukdom. För det är

så det ska användas och här är det bara tillåtet av medicinska skäl.

Tack och lov. För jag blir mörkrädd när jag läser om föräldrar som

åker utomlands för att välja kön bara för att det ska passa in i deras

fantasi om den perfekta familjen. Då är vi verkligen ute på det

sluttande planet.

Jag är säker på att någon ja till livet–fantast nu börjar oroa sig för

aborter. Men det fina med hur PGD, preimplantatorisk genetisk

diagnostik, får användas i Sverige är att det snarare minskar antalet

aborter eftersom sorteringen sker redan i odlingsskålen, alltså innan

embryot stoppas in i livmodern. Tack vare det slipper de blivande

föräldrarna bli gravida på vanligt sätt och sedan behöva genomgå

traumat att avbryta gång på gång när magen redan börjat växa. Det är

nämligen nästan bara pojkar som drabbas av de obotliga sjukdomarna och

därför vill man sortera ut en flicka.

Kritikerna menar att doktorn inte ska leka Gud men det gör de ju

redan, hela tiden. Och tack och lov för det, annars hade vi till

exempel inte haft hjärtbyten eller blodtransfusioner.

Naturligtvis är det, som alltid, en fråga om gränsdragningar. Många

barn lever bra liv trots sjukdomar och funktionsnedsättningar. Men PGD

berör ett fåtal par varje år som genomgår en noggrann utredning kring

mycket allvarliga, och ovanliga, sjukdomar. Det är inte själviskt och

något helt annat än att välja mellan redan friska barn för att man har

någon slags skruvad köns–hang–up. Hur skulle man kunna vara mot det?