”Min sambo erkände 1 april – processen är ändå ett skämt”

Åsa Erlandson om att dagens män tvingas åka tidsmaskin för att bli erkända som farsor

1 av 2 | Foto: Privat
Vittnen bevakade när Åsa Erlandsons sambo Mattias erkände faderskapet för parets förstfödda.
RELATIONER

1917 rasade första världskriget, Lenins bolsjeviker tog makten i Ryssland och hungersnöd härjade i Sverige. Allt det är borta nu, men inte jämngamla ”lagen om barn utom äktenskap” som bestämmer vem som är en riktig pappa.

Därför tvingas dagens män åka tidsmaskin för att bli erkända som farsor. Välkommen till Bizarro World!

När vi fick vårt första barn gick vi fnittrande iväg till Inkvisitionen och krävde att få ta bilder när sambon, övervakad av två socmänniskor, kryssade i vår favoritruta ”var ni sammanboende vid konceptionstillfället?”

En bekant har ett ännu bättre minne. När hennes sambo erkände sitt faderskap hade personalen folkdräkt för att markera det festliga och det skålades i alkoholfri cider från en silverbricka.

I bästa fall kan man skratta åt den uråldriga processen. I värsta fall kan man bli helt rättslös. Som Stefan, vars sambo fick en stroke innan de hann skriva på några papper. Ledsen och ensam med en nyfödd ansågs han varken vara pappan eller ha rätt till föräldrapenning.

Det värsta är inte att vi simpla sambos får knalla i väg till en faderskapshandläggare och svara på knäppa frågor under en eftermiddag.

Det får vi tugga i oss. Utan det värsta är att systemet öppnar för godtycklighet – och för att jävlas med varandra: Konceptionstillfället är rena gissningsleken för den som legat runt. Mammor måste godkänna att pappan får vara med på gemensam vårdnad och om hon inte vill kan han få strida i flera år. Pappor å sin sida kan vägra att skriva på faderskapet ända tills han blir hämtad av polis.

Härom veckan fick vi en dotter och faderskapshandläggaren hörde av sig igen. Men eftersom det var andra barnet har vårt förtroende stigit hos socialnämnden som skickade hem ett litet erkännade–kit mot löfte om att vi kunde skaka fram två pålitliga vittnen och enbart skriva under med blå kulspetspenna, inte svart (okänt varför). Vi tyckte det var passande att fylla i blanketterna den 1 april och gjorde det.

Men egentligen är det inte roligt längre. Samhället uppmuntrar pappor att ta ansvar och då funkar det inte att hålla på så här. Red ut vem som är mamma och pappa redan från början på mödravårdscentralen. Eller  dna–testa oss allihop. Jag vet inte vad det skulle kosta, jag vet bara att det inte är 1917 längre.