”Mer personal = bättre dagis”

Men Daniel Pernikliski tror inte det gör skillnad för "våldet"

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Jag jobbade som kolloledare en sommar för fem-sex år sedan.

En av de mest ansträngande uppgifterna var att vakta barnen när de badade.

Hela tiden, i turordning, hade en av ledarna som enda uppgift att räkna barnens huvuden, där de plaskade och hoppade upp och ner, och så fort man hade räknat alla så började man om.

Det låter kanske väldigt enkelt, men efter tjugo minuter var man helt färdig i huvudet.

Att räkna människor som står stilla är en sak, men att räkna en rörlig massa som riskerar att utsättas för fara är en annan – det kräver att man är hundraprocentigt fokuserad.

Den sortens stress lever personalen på dagis med varje dag, och av det lilla jag har sett sköter de sina uppgifter med bravur.

Men självklart skulle de vara mindre stressade, ännu mer skärpta och välförtjänt utvilade, om det fanns fler i personalen.

Vilket i sin tur skulle ge tryggare barn.

Det är enkel matematik.

Och det märks oerhört tydligt, så fort någon blir sjuk, att det är svårt för personalen att få ihop allt – marginalerna är alldeles för små. Mer personal skulle leda till bättre dagis, så enkelt är det.

Men det skulle knappast göra någon större skillnad sett till det våld som personalen utsätts för.

Av 700 olyckor som lett till sjukskrivningar är en tiondel orsakade av våld.

Och av de 70 våldsolyckorna är majoriteten oavsiktliga – skallningar vid kramar, påkörningar av trehjulingar och så vidare.

Den lilla siffran som blir kvar efter det, utslaget på jag vet inte hur många tusen dagis, är ju närmast obefintlig.

Det kan inte vara något jätteproblem.

Och olyckorna i samband med kramar och påkörningar av trehjulingar skulle förmodligen öka, i takt med att det finns fler att krama och fler att köra på.