”Man vet bara att det måste finnas kärlek”

Daniel Pernikliski: Huruvida ett barns föräldrar är sexuellt attraherade av varandra kan ju inte ha någon betydelse

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Inget hindrar kompisar som vill ha barn att inseminera hemma.

Det är inte lika lätt att lyckas som med professionell hjälp, men det är fullt görbart och det är så många går tillväga.

Vill man ha hjälp på en klinik däremot blir det plötsligt olagligt.

Det känns i ärlighetens namn rätt omodernt och svårt att motivera.

Det som får ett barn att känna sig tryggt och välmående är ju i första hand att det känner sig sett och älskat av sina föräldrar.

Vilket det har alla chanser att göra om föräldrarna har längtat efter ett barn och kämpat för att få ett – diskuterat, övervägt och planerat.

Naturligtvis ökar risken för att ett barn ska må dåligt om dess föräldrar inte tycker om varandra, men huruvida de är attraherade sexuellt kan ju inte ha någon betydelse.

I en kompiskonstellation är det betydligt färre saker som lämnas åt slumpen, och bandet vännerna emellan är nog vanligen riktigt stabilt, innan de tar steget att skaffa barn.

Man kan så klart aldrig få några garantier, men risken för att en familj ska kollapsa borde rimligen minska när man tar bort flyktiga komponenter som förälskelse och passion.

Det är ju trots allt vanligare att man gör slut med en kärlekspartner än med en vän.

Och hur många barn har inte kommit till genom impulshandlingar, misstag och oaktsamhet, och hur många familjer har inte splittrats av samma anledningar?

Man vet aldrig i förväg vad som funkar och inte funkar.

Man vet bara att det måste finnas kärlek.

I vilken form den kommer kan inte vara det viktigaste.