”Vuxna gör bort sig mer än vi”

Tonårspanelen om nätvanor - och fula gubbar

Försiktiga på nätet De tre tjejerna är medvetna om nätets fallgropar – till skillnad från de äldre, som oroar sig mest för vad de håller på med online.
Foto: Natanael Johansson
Försiktiga på nätet De tre tjejerna är medvetna om nätets fallgropar – till skillnad från de äldre, som oroar sig mest för vad de håller på med online.
RELATIONER

Föräldrar oroar sig mer än någonsin över barnens internetvanor.

Men här får de vuxna svar på tal – av ungdomarna själva.

– Den äldre generationen gör bort sig mer på nätet än vad vi gör, säger Ellinor Almer, 19.

Fula gubbar, mobbning, näthat. Föräldrar har aldrig bekymrat sig så mycket över ungdomarnas internetkonsumtion som nu, enligt en färsk undersökning från Statens medieråd.

Men har de vuxna verkligen fog för sin ångest? Vi frågade lantbrukseleverna Ellinor "Ello" Almer, 19, Izabella Larsson, 21, och Jenny Persson, 19, om deras surfvanor.

Ärligt talat – hur mycket tid spenderar ni på nätet?

Jenny: – Alldeles för mycket! Hur många timmar vet jag inte.

Ello: – Dagligen, för mycket, hela tiden!

Izabella:– Det blir ju så att man ständigt plockar upp mobilen. Man går in på Facebook, kollar sms.

Vilka sidor är ni inne på mest?

Jenny: – Hästnet.se och skolsidan, fast där händer det ju inte så mycket! Bukefalos, men mest Facebook. Instagram.

Ello: – Och koforum, eftersom jag är lantbruksstudent!

Många föräldrar oroar sig över risken att barnen råkar illa ut på nätet. Har det hänt er?

Alla tre nickar.

Jenny: – Det är oftast äckliga gubbar som lagt till en på Facebook och skrivit äckliga saker. De skriver typ: ”Å vad du är söt, vill du träffas och fika?” Det är gubbar som är 50 år.

Izabella: – Det händer ganska ofta. Vem har inte fått meddelanden från en vuxen som inte borde skriva till en egentligen? Jag ignorerar dem eller skriver något i stil med: ”Lämna småbarn i fred, din äckliga gubbe!”

Har ni upplevt nätmobbning eller trakasserier?

Alla skakar på huvudet.

Ello: – Man hör hela tiden om andra som tjafsar över nätet. Mest på Facebook, men även på bloggar – där kastar man mycket skit på varandra. Och på sajter som Snapchat och Instagram.

Hur är det med bilder då? Laddar ni upp många selfies?

Jenny: – Ja, det blir många bilder. Det blir mest porträtt på mig själv, på djuren, på träningsskorna, på mina kompisar.

Izabella: – Maträtter och träd, typ. Livet i allmänhet.

Har det hänt att ni har lagt upp bilder som ni har ångrat? Halvnakna porträtt, exempelvis?

Jenny: – Nej, gud nej! Nej skulle aldrig falla mig in. Jag skulle inte ens skicka en sådan bild till pojkvännen – man vet aldrig vad som händer när det tar slut!

Ello: – Jag tänker på framtiden och försöker alltid ha proffsiga bilder. Men det är klart, tidigare om åren hände det väl att man la upp en och annan fjortisbild. Jag hade önskat att någon hade stoppat mig då.

Tycker ni att vuxna har bra koll på vad barnen gör på nätet?

Izabella: – Jag tror inte att de har så stor koll som de tror. Min pappa jobbar med datorer, men han vet knappt hur man gör en ändring på Facebook.

Ello: – Min mamma vet inte ens hur man skickar ett meddelande till folk. Det slutar med att hon lägger dem i sin egen feed i stället! Ibland känns det som om de gör bort sig mer än vad vi gör.

Är det bra att vuxna som finns på nätet? Har ni era föräldrar som vänner på Facebook, till exempel?

Izabella: – Jag har mina föräldrar där. De ser ju vad jag gör, men om de skulle börja kommentera mina statusar, skulle jag nog inte vilja ha dem kvar.

Ellinor: – Jag hade värsta debatten med min mamma innan jag accepterade henne som vän på Facebook. Hon tyckte att hon var berättigad det, men jag kände att det var mitt privatliv.

Vad har ni för råd till oroliga föräldrar?

Jenny: – Kolla lite vad barnen är inne på för sajter och vad de lägger upp. Är det lite för vågade bilder bör man ju säga något, men jag tycker inte att man ska skuldbelägga.

Izabella: – I stället för att säga: VAD har du lagt upp? Kan man fråga: Jag har lagt upp den här bilden i dag, vad har du laddat upp? Var inte för påträngande.