Möt föräldrarna från helvetet

Psykologen: Klassmötena är sällan konstruktiva

VI HAR ALLA MÖTT DEM: Förstagångsmamman, gnällspiken, aktivisten, läraren, martyren, forskarfarsan och den ständigt ointresserade som glider in sent, längst bak.
Foto: Illustrationer: PATRIK LINDVALL
VI HAR ALLA MÖTT DEM: Förstagångsmamman, gnällspiken, aktivisten, läraren, martyren, forskarfarsan och den ständigt ointresserade som glider in sent, längst bak.
RELATIONER

Årets första föräldramöte väntar runt hörnet.

Och det är då du kommer att träffa dem igen, mammorna och papporna från helvetet.

– Jag tror att många lärare känner sig nervösa för hur de ska hantera vissa föräldrar, ­säger psykologen Hanna ­Thermaenius.

Knappt har terminen hunnit ­börja innan några finstilta rader i veckobrevet förklarar att det är dags.

Nu ska här åter pratas läroplan, stämningen bland barnen, hur vi ska sitta i klassrummet, vem som ska ansvara för klasskassan och Gud vet vad. Har du haft kids ett tag vet du vad som väntar.

Gnäll på läxor

Återigen kommer Olles ängsliga mamma sitta och knäppa med fingrarna och prata om sonen, som om han vore den enda levande varelsen på den här planeten. ­Johans pappa kommer att gnälla över mängden läxor och wannabe- professor Baltazar- pappan håller som vanligt en föreläsning i hur en bullrig skolmiljö kan förstöra barn för livet.

– Mötena är sällan konstruktiva. I stället för att lyssna på vad läraren har att säga, pratar många ­föräldrar utifrån egen sak, säger Hanna Thermaenius.

Hon anser att samtalsämnen som inte rör hela klassen bör vänta till andra tillfällen. Att dotterns galonisar blev stulna från torkskåpet, angår knappast majoriteten.

– Man bör hålla sig till det som läraren kan påverka och förändra. I övrigt finns utvecklingssamtal och föräldraföreningar, menar Hanna Thermaenius.

Viktigt visa intresse

Men hur man bör förhålla sig till skaran som aldrig låter fröken prata till punkt behöver inte vara svårt.

– Håll koll på att du själv är ­vuxen och inte halkar in i en roll under mötena. I stället för att gnälla, försök stärka läraren. En lärare som mår bra och får positiv feedback är bra för barnen. I övrigt, sitt tyst och lyssna.

Att inte gå på mötena är inte ett alternativ, enligt psykologen.

– Det är jätteviktigt att du visar ditt barn att du varit i klassrummet och att du intresserar dig. Hur andra föräldrar beter sig får man ha överseende med.

Förstagångsföräldern

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Neurotisk och ängslig. Ställer 100 000 frågor, ofta om själv­klara saker och alltid med hänvisning till sin egen unge, den för övrigt enda ungen i hela universum. ”På Lilleplutts dagis var det alltid fruktstund klockan 15.30, jag bara undrar om fritids skulle kunna införa det, eftersom Lilleplutt har vant sig vid att äta äpple klockan 15.30 varje dag?” ­Eller ”Är allas mössor namnade? För jag vill INTE att Lilleplutt tar fel mössa för då kan Lilleplutt få löss ...”.

Läraren

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

I varje klass finns ett barn som har en förälder som arbetar i skola - och naturligtvis vet bäst. ”I min skola tillåter vi inte mobiler eftersom det stör barnens utveckling och koncentration” är en klassisk kommentar från Läraren. Hen ­älskar att diskutera läroplanen och skolans likabehandlingsplan i synnerhet. Läraren ställer sig gärna upp och håller tal under föräldramötet. Läraren hamnar inte sällan i konflikt med klassföreståndaren, som på något märkligt sätt framstår som en fiende.

Sekreteraren

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Sätter sig längst fram och erbjuder sig genast att vara sekreterare under mötet. Den här typen av förälder håller stenkoll på vems tur det är att vara klassförälder, vem som inte betalat till klasskassan osv. Dagen efter mötet skickar Sekreteraren ett långt mejl till alla föräldrar om vad som beslutades på mötet. Sekreteraren är även ordförande i föräldraföreningen.

Aktivisten

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Gnällspikens raka motsats är Aktivisten - en skojfrisk, överoptimistisk, hurtig typ som pratar och skämtar med alla under föräldramötet. Aktivisten kan alla barns namn och vurmar för gemensamma ­aktiviteter, sånt som stärker ”gruppen”. Alla-får-vara-med-och-leka- grejen är ett viktigt samtalsämne under föräldramötet, om aktivisten får bestämma. Aktivisten vill dess­utom införa regler som ”alla bjuder alla på ­sina ­kalas”.

Gnällspiken

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Gnäller och klagar på allt. Antingen får barnen för mycket läxor eller för lite. Antingen är långrasten för kort, för tidig eller för lång. Om övriga föräldrar kommer överens om ­något sätter sig Gnällspiken på tvären och tycker tvärtom. Ett exempel kan vara vad barnen ska göra med klasskassan. Gnäll­spiken opponerar sig och håller sedan en lång föreläsning om varför majoritetens förslag inte är bra. Däremot är Gnällspiken den sista att ta ansvar för det som hen gnällt fram. ”Jag tycker, men jag har inte tid att fixa ...” är en återkommande slogan.

Den ointresserade

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Masar sig in i klassrummet utan ett ord. Kommer gärna sent och sätter sig längst bak med armarna i kors. När klassföreståndaren berättar om alla fina teckningar barnen ritat på temat ”Mitt jullov” höjer den ointresserade inte ens blicken. Varför han ens är där förstår ingen. Han har ingen åsikt. Ändå återkommer den ointresserade år efter år på alla möten. Och när 9:an är slut undrar övriga föräldrar fortfarande vems förälder hen är.

Martyrmorsan

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Suckar, stönar och låtsas motvilligt ta på sig uppgifter – ”eftersom ingen annan behagar göra det”. Låter ofta så här: ”Jag får väl offra mig i år igen eftersom ingen annan vill.”

Forskarfarsan

Foto: Illustration: PATRIK LINDVALL

Skriver ut och förser alla föräldrar med forskarrapporter av typen: ”så påverkas ditt barns ­hörsel och nervsystem av en bullrig matsal”. Ser sig själv som den ende som vet något och kan i och för sig lyssna artigt på andras inlägg, men utan ”vetenskapliga belägg” tas inga andra inlägg på allvar.