”Ge mig alla droger som finns!”

Om det gick skulle jag gärna ha fött upp mina två barn i ett akvarium.
Det var ju världens bästa pojke och världens bästa flicka jag ville ha
(och fick!). Inte smärtan, ångesten och rädslan över att något ska gå
fel under förlossningen. Så i väntan på att någon uppfinner
gravidakvariet, eller ett sätt för männen att ta över, gör vi klokt i
att kasta av oss duktighets–oket. Den inbördes tävlan om att göra
allting rätt. För det finns inget som smäller högre i gravidvärlden än
ordet ”naturligt”.

Hur blev det så här? När blev medeltiden modern?

Våra mammor måste ju skaka på huvudet. På 70–talet slogs de för rätten till smärtfria förlossningar. I dag är det prestige att tacka nej till
all hjälp som finns att få och istället ”föda naturligt” med hjälp av
andningsövningar och lite akupunktur. Några lätta puffar lustgas känns
som ett misslyckande för det handlar inte längre om att föda barn,
utan att regissera en upplevelse. Ha kontroll. Delta med alla sinnen.

Min bekant föräldrapsykologen möter förstagångsmammor som blir
förtvivlade över att deras förlossning inte blev precis så som de hade
drömt om: ”Förlossningen ska inte bara klaras av, utan tillföra något
i livet.”

Jag är för fyrkantig för att förstå sånt där. Jag vill helst inte
delta alls utan bara ha det överstökat så att man kan åka hem med sitt
lilla knyte. Särskilt som man bara får två torra mackor när bebisen är
ute och inte ens något diplom: ”JAG FÖDDE NATURLIGT!”

Naturligtvis är förlossningsrädsla något mycket komplext för det finns
ju så mycket mer än själva smärtan att vara rädd för. Men någonstans
tror jag att vår tids strävan efter att göra allting ”rätt” ökar
pressen och stressen.

Själv skrev jag bara en enda sak i min förlossningsplan: ”Ge mig alla
droger som finns”.