”Det är inte så svartvitt som tv-rutan var när jag föddes”

Åsa Erlandson om att det finns så många olika sätt att ”titta på tv”

RELATIONER

Amerikanska barnläkarföreningen rekommenderar ingen tv alls för barn under två år. Barnläkarna alltså, inte några extremister eller förening för udda pedagogiker. Ända sedan jag hörde talas om den ganska skarpa rekommendationen (ingen!) har den ringt i mina öron. För hur gör man när lilla, lilla lillasyster kryper upp i soffan bredvid storebror?

Med första barnet är det enkelt. Då är det ju bara att bygga tågbana, baka kaka och leka jage för glatta livet och sedan kasta sig (ensam) i tv-soffan klockan 20.00. Eller göra alla tråksysslor i hemmet. Vår äldsta brydde sig inte ens om att titta på tv förrän han var över 3 år gammal, innan dess var det bara fjärrkontrollen som var intressant.

Det gick inte ens att använda tv:n som barnvakt (han ville inte) så jag har brutit naturens grundlagar och dammsugit, skurat golv, lagat mat och möblerat om med ett barn i famnen.

Men så kom andra barnet och hon vill så klart göra som storebror som med tiden börjat älska Bolibompa, även om hon inte begriper ett dyft av dinosaurier som åker tåg och vuxna som fredagsfiser i teverutan.

Hur gör man då? Sätter ögonbindel på henne? Spärrar av vardagsrummet, där tv:n står? Förbjuder brorsan att kolla?

Givetvis inte. Så lösningen blir att kolla tillsammans, efter 30 sekunder vill hon ändå bara klättra upp på armstödet och hoppa ner i soffan och då är risken betydligt större att hon ramlar och slår sig, än får koncentrationssvårigheter (eller vad det nu är man är rädd för) av tv:n.

Det måste ju också vara skillnad på tv-tittande och tv-tittande. Bolibompa vs Ika i rutan (minns ni skelettdansen och det psykedeliska introt?). En halvtimme vs tre timmar. Ensam vs tillsammans. Avkoppling vs försummelse.

Jag minns själv hur skönt det var som liten att bara få ligga där i soffan och glo när man var febrig och trött. Visserligen tittade jag på ”Språka på serbokroatiska” (det fanns inget annat) men ändå.

Så jag tror inte det är så svartvitt som tv-rutan var när jag föddes.

Det finns ju så många olika sätt att ”titta på tv”.