”Myt att papporna förlorar på att vara med sina barn”

Åsa Erlandson om att inte ”ha råd” med pappaledighet

RELATIONER

De flesta accepterar att barnvagn, blöjor och mat har sitt pris men det finns en sak som aldrig får kosta någonting: Pappaledigheten. Då slår bromsen till. Då smälls plånboken igen, för då har man plötsligt ”inte råd”. Varför är det alltid så?
Det är ju en stor, fet, präktig myt att man förlorar astronomiska summor på att pappan tar föräldraledigt, i alla fall för oss som har normala eller låga löner. Resten, höginkomsttagarna, tycker jag inte särskilt synd om. För dem betyder inte ”ha råd” att barnen blir utan mat, utan snarare att de blir utan den årliga Thailandsresan.
De flesta familjer tjänar ju på att dela lika.
Se här en färsk beräkning från banken SEB (knappast en tokfeministisk
röst om ni frågar mig): Om han tjänar 34 000 kronor och hon 28 000 kr per månad går det nästan på ett ut om de är hemma lika mycket.
Faktum är att det ska till väldigt stora löneskillnader, nästan så att hon inte tjänar någonting alls, för att den eviga ”sanningen” att pappaledigheten kostar för mycket ska bli sann: Om hans lön är 32 000 kronor och hennes bara 13 000, tjänar familjen på att dela lika (en dryg femhundring netto i månaden) jämfört med om hon skulle varit hemma hela tiden.
Förklaringen heter jämställdhetsbonusen, pengar som numera kommer automatiskt utan krångliga ansökningsblanketter. När man räknar med bonusen kan många tjäna (!) på att låta höginkomsttagaren ta ut mer av sin föräldraledighet.
Men i grund och botten får jag en besk eftersmak av att prata om vad
föräldraledigheten kostar i kronor och ören. Med all respekt för att
varje familjs ekonomi måste gå ihop är det ju knappast för att göra oss en hacka som vi är tillsammans med våra barn – utan för att vi vill.