Daniel
Pernikliski

"En förklaring gör dig inte klokare"

Daniel Pernikliski: ”Släpp, sluta älta och gå vidare.”

Man tjänar ingenting på att hålla på och gröta i vad det var som gick snett, när man blir dumpad. En utredning av ens tillkortakommanden blir man varken klokare eller gladare av. Som om det oftast vore någon viss egenskap, som man hade kunnat ändra på om man bara hade vetat var det var, som låg till grund för uppbrottet.

 

Visst, i vissa fall kanske det är någon specifik egenskap, som extrem svartsjuka exempelvis, men då känner man sannolikt till sina problem sedan tidigare. Gör man inte det är bristen på självinsikt ett större problem än själva svartsjukan. Och får man reda på ett avgörande problem först efter att man har blivit dumpad, har man haft så bristfällig kommunikation i förhållandet att det ändå inte var mycket att bygga på.

 

När jag tänker tillbaka på tidigare förhållanden (ganska många, utan att vilja framstå som varken lössläppt eller skrytsam) där jag både har blivit dumpad och varit den som har dumpat, kommer jag inte på ett enda fall där någon specifik egenskap låg till grund för att det tog slut. Det saknades antingen kärlek eller förmåga att ta sig igenom en dålig period i väntan på nästa uppsving.

 

Handlar det om att man blir dumpad efter första dejten är det förstås annorlunda. Då kan man få veta om man är ful, luktar illa, är för egocentrerad, pratar för högt, är snål eller något annat. Kanske kan man ha nytta av det. Men ännu större är risken att man får en subjektiv bedömning som får en att försöka ändra på sig själv, trots att ens egenskaper kanske skulle falla någon annan i smaken.

 

Grävandet efter vad som gick snett handlar om att man behöver ett avslut. Man är sårad och ledsen och tror att en förklaring ska kunna få en att må bättre.

 

Då kan whatwentwrong.com lika gärna skicka ut ett standardsvar: ”Det var inte dig det var fel på, det var mig”. Eller en något mer konstruktiv variant: ”Släpp, sluta älta och gå vidare.”

Följ wendela
Om Aftonbladet