Min man tar droger på sin mammas toalett

Josefine Sundström om att ha en smygsnusare i familjen

Josefine Sundström är journalist och författare och bor i Stockholm med sin man Klas och dottern Maj-Lis.
Foto: Sara Ringström
Josefine Sundström är journalist och författare och bor i Stockholm med sin man Klas och dottern Maj-Lis.
RELATIONER

Min make, Klas, är 35 år gammal. I passet. Men ibland undrar jag om han ändå inte stannat på 15. Vi kan ta det där med snuset som exempel. Klas har snusat sedan tonåren. Jag vet inte säkert, men jag tror att det går åt en stock i veckan. Nästan hela tiden har han en bula under läppen, det är vanligare att se honom med bulan än utan. En prilla ut, sekunden senare åker en ny in. Så hålls det på. Jag vet faktiskt knappt hur min man ser ut utan nikotinet.

Jag menar inte att det skulle vara pubertalt att snusa, absolut inte. Det som är barnsligt är att min man smyg­snusar inför sin mamma, precis så som 15-åringar tjuvröker för sina föräldrar. Rätta mig om jag har fel, men jag har fått för mig att det normala är att barnet erkänner sitt missbruk för sina föräldrar ungefär samtidigt som personen flyttar hemifrån och känner sig vuxen nog att stå för sina laster. Men inte­ min man. Klas har valt att sticka huvudet i sanden, detta trots att hans mamma är cool och inte särskilt ­dömande. Detta skapar obehag, inte bara för min man utan även för omgivningen.
 

I alla år har han haft stora bekymmer med att hälsa på sin mamma i mer än en timme, ty det är max vad han pallar utan giftet i blodet. Redan före desserten vissnar Klas av abstinens. Han skyller då på huvudvärk och försvinner till toaletten för att hets-snusa ­lite innan han spolar ner prillan och kommer tillbaka till matbordet. Hans mamma blir naturligtvis orolig över hans dåliga hälsotillstånd och truliga humör.

Så fort svärmor ska komma på besök göms stocken under morotspåsen i kylskåpet och Klas väljer att bära jeans som inte har den där runda slitningen efter dosan.

Det jobbiga för mig och även Klas systrar som också känner till smygsnusandet är att han tvingat oss att spela med lögnerna. Vid ett tillfälle råkade min ena svägerska försäga sig:

– Josefine, tänk att vår lillebror träffat någon som tycker han är söt även när han har rinnande snus på tänderna!

Klas blev vinröd i ansiktet och gav sin syster arga ögat. Men som tur var råkade svärmor vara på väg ut med blåbärspajen just då. Lögnerna kunde fortsätta. Jag har försökt få honom att berätta, eller bara börja snusa öppet. Men Klas har satt sig på tvären och vägrat. Han har menat att det hela gått för långt, han inte vill göra sin mamma besviken. Hellre har han under 20 år visat upp ett falskt jag.

Tills i förra veckan. Vår dotter Maj-Lis blev sjuk och var tvungen att hämtas från dagis. Eftersom farmor var närmast fick hon uppdraget. Jag kom hem någon timme senare. Då hade Maj-Lis fått tag i sin favoritleksak: en tom snusdosa som hon stolt visat upp för farmor.

Jag ringde min man och berättade vad som hänt. Han dikterade en långsökt lögn som han ville att jag skulle dra. Men jag hade fått nog, kände att sanningen behövde komma fram. Så pang, plötsligt efter alla år åkte Klas byxor ner. Okej, det var ganska pinsamt. Men svärmor tog det hela bra och trots skammen kan Klas och alla vi medberoende äntligen vara oss själva på söndagsmiddagarna.