"Hur enas man om ett fruktnamn?"

Jag begriper inte hur folk kommer överens om namn. Och hur kan man enas kring en frukt? Det är svårt nog med Sigrid och Ebbe och Sixten och Karin. Ska man blanda in kiwisar och mango i salladen så blir det ju helt omöjligt.
För vad är oddsen att någon helt plötsligt utropar ”Nätmelon!” och att förälder nummer två mirakulöst också tycker att Nätmelon är ett perfekt namn på den förstfödde?
Hur hittar fruktföräldrarna varandra? Eller är det ett vad som någon förlorar?
Vi har aldrig kommit överens och jag tycker ändå att alla mina förslag har varit vettiga och rimliga.
”Kan hon inte heta Malva?” undrade jag.
”Jaha, men då kan hon väl lika gärna heta Salva” tyckte Joachim.
Och så hade vi kört fast och började om på bokstaven A i namnboken.
Kanske blir folk bara så less på att alla ungar heter likadant?
Kanske är man lika desperat på förnyelse som sossarna. Och så tror man att man tänker nytt och fräckt men sabla skit när ungen börjar dagis och snorisen på platsen bredvid också heter Banan Olsson.
I en perfekt värld finns det ett namn per person men då får vi lov att bli hiskeligt långsökta. En del blir tvungna att heta Toalettborste och Minttablett.
Kanske ska vi istället se inåt och hitta våra olikheter där.
Om tio år vill jag se trenden med för- och efternamn som harmonierar.
När namnlistan toppas av Vit Kålsson.
När det flicknamn som ökat mest i popularitet är Salva.