”Bantning måste bli en barnbok - tillrättalagt så in i fettvalken”

Självklart kan man gå ner i vikt inför ögonen på barnen. Självklart kan man det.
Men i närhet av barn tarvas politisk korrekthet på gränsen till absurd förljugenhet.
Man kan inte konstatera att ”fan vad jag vill ha en semla till kaffet men jag måste bli av med den här fetröven till beach 2013”.
I närhet av barn får det bara handla om att mamma vill må bättre. Mamma mår inte bra eftersom hon är tung. Mamma orkar inte gå i långa trappor.
Bantningen (hatar ordet) måste bli en barnbok rätt och slätt. Tillrättalagt så in i fettvalken.
Egentligen ska det inte behöva vara så dramatiskt. Antingen lägger man om kosten för hela familjen och lagar nyttig rejäl mat och äter mindre portioner. Eller så lagar man helt egen mat och hoppas på att barnen inte tycker att det ser godare ut.
Jag vet barn som blir retade för att morsan är ett fetto och de har ganska lätt att hålla sig för skratt och välkomnar säkerligen nya matvanor för älskade mamma.
Kvinnor som är tjocka och har små kastruller med öron runt bordet har ett stor ansvar att sköta det snyggt. Och så länge man håller informationen on a need to know-basis och inte stönar framför spegeln om den där oceanstora fetröven så kommer det gå bra hela vägen in i idealviktskaklet.