”Låt ingen pressa er till sex, flickor”

Skrivandet har blivit till en drift för Siri Hustvedt

Siri Hustvedt började drömma om att bli författare i 12-13-årsåldern. Nu talar hon om skrivandet som en drift, en nödvändighet. Hon skriver långsamt - och låter maken och författarkollegan Paul Auster läsa manus.
Foto: JOEY ABRAITYTE
Siri Hustvedt började drömma om att bli författare i 12-13-årsåldern. Nu talar hon om skrivandet som en drift, en nödvändighet. Hon skriver långsamt - och låter maken och författarkollegan Paul Auster läsa manus.
BOKRECENSIONER

En norskamerikansk blondin med städdille.

Men också en intellektuell författare som kritiserar amerikansk kultur.

Från att ha varit känd som kultförfattaren Paul Austers hustru är hon i dag själv kritikerrosad med ny roman ute.

Siri Hustvedt utstrålar en blandning av flärd och klokhet. En mycket lång och välklädd kvinna som diskuterar allt från skönhetshysteri till sin norska mamma med samma energi.

På det sättet påminner hon själv om sin nya bok "Vad jag älskade" - hon lyckas få in många olika tankar och ämnen på en gång: till exempel kärlek, konst, droger, vänskap, ätstörningar och föräldraskap.

I denna sin tredje roman har hon lämnat den unga kvinnans perspektiv. Nu är berättarjaget en äldre manlig konstkritiker.

- Det var dags att göra något helt annorlunda. Och det var inte så svårt som jag trodde. Alla kvinnor lever ju i en kultur där manliga röster hörs hela tiden, vi är vana vid det. Och så lade jag ner mycket tid på att fundera över just den här mannen, Leo.

Jag tycker verkligen om honom, jag skulle nästan kunna bli kär.

Läser varandras texter

Men kär är hon redan. Det märks när hon talar om sin make sedan tjugo år tillbaka, Paul Auster. Han blev ett stort namn med sin roman "New York-trilogin" redan i mitten av 1980-talet. I dag läser de varandras manus och kommer med synpunkter.

- Skillnaden är att han låter mig titta på manus ganska regelbundet, kanske varje månad. Men det kan gå ett år innan jag lämnar det jag skrivit till honom - jag lämnar mycket i taget och skriver långsamt. Vi försöker vara ärliga mot varandra på ett bra sätt. För ibland kan det vara svårt att ta kritik, att få höra "Nämen, det här var verkligen tråkigt!". Ha ha.

Är ni avundsjuka på varandra någon gång?

- Vi blir alltid förvånade när vi får den frågan. Man måste försöka hålla sådant ifrån sig och hålla ihop. Vi skriver på olika sätt och är stolta över det den andre gör.

Siri och Paul har en 16-årig dotter ihop. Hon är - som tur är - mycket olik den störde tonårskillen Mark, som är en av romanens huvudpersoner. Han ljuger, knarkar och rymmer samtidigt som han visar upp en mjuk, vänlig fasad för alla vuxna. En förälders mardröm.

"En nervös mamma"

- Jag är ganska nervös som mamma och oroar mig mycket. Men vår dotter är passionerat intresserad av teater och sång, och jag tror att det hjälper att verkligen gå in för något för att ta sig igenom tonåren. Det är klart att hon hinner träffa kompisar också. Jag undrar bara vad föräldrar gjorde innan mobiltelefonen kom!

Siri himlar med ögonen när hon minns hur hennes egen mamma tjatade om att hon skulle få tag i en telefon och ringa hem.

Det är framför allt en sak Siri Hustvedt försöker pränta in i sin dotter, något hennes mamma sa när Siri var tonårstjej:

- "Gör inget du inte verkligen vill." Jag lät huvudpersonen säga det i boken också, för det täcker in så många områden. För en ung flicka tänker jag till exempel på det sexuella. Att man inte ska låta sig pressas till något, eftersom det är åtrån som är det viktiga.

"Jag är ingen moraltant"

- Över huvud taget ska man inte göra något bara för att vara till lags. Jag tänker fortfarande så när jag får förfrågningar om föredrag och liknande: Vill jag verkligen det här?

Vad Siri Hustvedt definitivt inte vill bli är en fullfjädrad amerikansk konsument, som shoppar sig lycklig. I boken kritiserar hon en del av den amerikanska kulturen och skriver bland annat om hur unga kvinnor svälter sig själva för att bli vackra och hur låtsasvåld blir dyr, eftertraktad konst.

- Jag är ingen moraltant, och visst är det kul att köpa en snygg klänning. Men i USA har det blivit för mycket av att bara konsumera för shoppandets egen skull, och så lite av att göra något för andra. Visst är det sjukt?

3 svar från Siri Hustvedt

Fakta: Siri Hustvedt

Cecilia Gustavsson